work hard, play hard

Tisdag.
Om två timmar skall jag befinna mig på jobb. Min "semester" fick ett litet avbrott igår då jag besökte butiken och direkt blev frågad om jag kunde jobba en extra tur idag, som inhoppare för någon som är sjuk. Visst kan jag ju det, framförallt så behöver jag verkligen pengarna.. Mitt konto brukar inte eka så tomt då jag de senaste åren alltid jobbat lite grann alla månader, så nu när det verkligen visar typ 13 cent på brukskontot känner jag en liten ångest.
Har kanske glömt att berätta var jag skall jobba denna sommar, men det torde inte komma som någon överraskning. Jag återvänder till mitt gamla jobb på K-Supermarket Ekenäs, känns tryggt.

Då jag bestämde mig igår för att just den dagen skulle bli min "åka till Ekenäs och fixa jobbdetaljer"-dag så skickade jag direkt iväg ett meddelande till Amanda. Mycket mer kul att ha lite sällskap. Efter allt snackas på butiken åt vi en gudomlig lunch (utomhus!!) på Baywatch.

Väl hemma kikade jag några avsnitt av Glee och lite senare kom Amanda hit och vi gick iväg på en 10km lång skvallerrunda. Skönt så.

Nu hinner jag med ett avsnitt Grey's innan det är dags att börja göra sig i ordning!

Smoke your own smoke and grow your own daisies

Long stretch of love

Jag borde väl egentligen sova. But here I am, och tydligen du också.
Åkte igår med min fina mor till Salo för att inhandla både födelsedagspresent och examinationsgåva till världens finaste. (Grattis fina Tobias som fyller år idag såhär via bloggen också, jag älskar dig och jag känner mig usel för att jag inte är med dig idag.)
Igår kväll var det äntligen dags för Eurovisionens final! Runt 19 plockade jag upp Amanda för att åka till stugan. Vi tände eld i bastun och lade igång grillen, och en timme senare anlände Sedde. Efter god mat, bastubad med dopp i det (iskalla) träsket bänkade vi oss framför datorn. Någon timme senare (efter att vi skrikit halsarna sjuka och riskerat hjärtat för attack) åkte Sedde hem och jag samt Amanda slocknade som ljus.

Efter ett snabbt morgonmål lämnade vi stugan imorse och jag åkte hem för att byta lite kläder för att sedan åka iväg med mamma och mommo till Bjärnå. Vi (egentligen De) skulle inhandla blommor, men crazy-plantlady som jag är så kunde jag inte riktigt motstå frestelsen och både ny paprikaplanta samt några kryddplantor fastnade i fingrarna.
Resten av eftermiddagen gick till allmänt pysslas här hemma; planterade om mina växter, klippte Stefans gräsmatta och målade lite diverse grejer som jag kände att behövde en omgång målfärg.

Imorgon åker jag möjligen in till huvudstaden (TOBBE, LET ME KNOW YOUR PLANS!!), annars pysslar jag väl på ute i trädgården istället.

Nu börjar ögonlocken dock tynga, så jag tror det är dags att säga godnatt! Sov gott mina finisar!

this is a victory for rock music

it's a new era for the Eurovison songcontest

En av årets höjdpunkter när det gäller musik är äntligen här, nämligen Eurovisionen. Jag har troget kollat alla år, åtminstone finalen. Tyvärr har jag inte riktigt hängt med i år, så istället tänkte jag hoppa i tidsmaskinen och åka några år bakåt i tiden. Närmare sagt 2006. Jag har nog aldrig varit så stolt över att vara finne. (Nästa gång det skedde var 2011, men det är ju en annan story) 

Ni trogna Eurovisions-fan vet troligen precis vad jag syftar på, till er andra kan jag förklara mig lite. 2006 var året Finland vann Eurovisionen, 2006 var året Lordi vann Eurovisionen. Det är det sistnämnda jag är så förbannat stolt över. Eurovisionen firar i år 60år, och till äran av detta ordnades det i London i mars en konsert med några av de mest minnesvärda artisterna genom åren. Vill ni också se denna konsert hittar ni den HÄR.

En av artisterna var förstås Lordi, och så fort de steg upp på scenen kände jag hur hjärtat slog några extra slag och händerna började skaka. De visades en liten snutt av en intervju som gjordes efter deras stora vinst då Lordi själv säger "this is a victory for rock music" och jag kunde inte annat än hålla med honom. 

Som ni redan är jag ett mycket stort fan av rock- och hårdrocksmusik. Då kan ni ju också ana att jag hör till en av Lordis största fan. Jag älskar bandets musik, och med låten de framförde förtjänade de inget annat än vinsten. Jag anser att deras minst sagt annorlunda uppträdande (dräkter, effekter) samt låt (inte kanske en riktigt typiskt Eurovisions-låt) så vände de lite upp-och-ner på hela tävlingen. De blåste in lite nya vindar i tävlingen som länge bestått av schlagrar tävlande mot varann. Jag anser att efter detta har vi sett fler vågade uppträdande och mer vågade låtar i tävlingen.

Lordi som band är ett gäng musikaliska genier, de har verkligen stenkoll på vad de gör och de gör de så mycket bättre än bra. Vågar jag säga att jag tycker det är de mest musikaliskt begåvade vi haft i Eurovisionen ever utan att någon drar en större ärt i näsan.. Så tycker jag iallafall. Okej, kanske Softengine ifjol nästan når samma nivå. 

Jag tänkte skämma ögonen ur mig då jag föga sent insåg vem som skulle representera Finland iår, för att inte då också glömma bort 2013, 2012...... the list goes on. Jag bara inte fattar hur vi finnar tänker ibland. Jag förstår konceptet att vi vill ge alla en chans och blablabla.... men kom igen, detta är en sång/musiktävling. 

Nu när jag fått ösa ut mitt hat så tänker jag fortsätta lyssna på favorit-finska-bandet och försöka tagga lite inför imorgon då jag får se finalen i sällskap av fina brudar!

home sweet home...

...eller?
Sedan jag landat på finsk mark (tre timmar senare än vad flygbolaget sade från början) så jag har levt i ett konstigt limbo. Många frågar hur det känns att vara tillbaka hemma, till det svarar jag oftast bara ett tveksamt "jooo.. det känns väl okej... lite konstigt", vilket ju nog inte är långt från sanningen. Det känns riktigt ordentligt konstigt, och visst går jag runt och längtar mig tillbaka (mest hela tiden). Tillika som jag spenderar fler timmar här känner jag dock att den värsta ångesten släpper. Idag har jag redan stött på två moment då jag inte kunde annat än le och konstatera hur skönt det var att vara hemma och hur mycket jag saknat. Första momentet var idag när jag fick meddelande av min tränare om jag ville komma med ut i terrängen med dem, att sätta upp sig på hästryggen och rida en runda i det ack så älskade Billnäs var euforiskt. Att sedan få hoppa lite "ordentliga" hinder och inse att jag inte helt tappat touchen var också ganska lyckorus-framkallande. Dagens absolut bästa stund var dock när jag mötte upp tre av de finaste tjejerna på Serendi och vi snackade bort en par timmar, ni kan nog inte förstå hur mycket jag saknat dem (!!!!!!).

Annat då?
Redan igår steg jag upp när tuppen gal (haha egentligen var klockan väl 10, men just då kändes det som om den vore 6), anyway så skulle jag iväg till mommos och äta lite lunch. Som jag skrivit tidigare så var att krama om mommo något jag längtat efter mest. Ni kan bara ana hur jag nästan ville krama ihjäl henne när jag äntligen fick chansen. Lunchen var inte precis heller nåt att klaga på!

Efter lunchen var det dags för en dejt på Lilla Hembageriet med en mycket saknad Amanda. Resten av kvällen gick till ett besök via favoritponnyn och så slocknade jag i sängen redan innan 21.

Nu är det Eurovisionens andra semifinal på schemat, och imorgon är det en ridtur med Amanda tidigt på morgonen. Senare gäller möjligen förstertvätt hos mommo och möjligen en date med Anna.

Hoppas er vecka börjat bra!

ack så älskade bästa vän.

D-day.

Dagen är här. Jag nämnde för några inlägg sedan att det är med skräckblandad förtjusning jag tänkt på denna dag. Detta är slutet på mitt äventyr, det är idag jag landar på finsk mark efter nästan 8 månader (bortsett från besöket i december). Fastän jag ser framemot att sova i min egen säng och att få krama om alla hemma i Finland så känner jag ändå en liten ångest. Att åka till Tyskland var ett av mina absolut bästa val, och fastän jag känner att jag för denna gång hittade vad jag letade efter så vet jag att jag kommer att någon gång i framtiden också jobba utomlands.

Hem till Finland anländer en Felicia som har växt till och skaffat några dyrbara erfarenheter att lägga i ryggsäcken. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, som kommer att hjälpa mig i många situationer framtiden kommer att lägga mig i.

Min resa börjar om ca. en halvtimme då taxin jag beställde igår borde anlända. Sedan är det buss, färja, buss och tåg förrän jag anländer till flygplatsen och kan stiga på planet som skall ta mig till lite nordligare breddgrader.

Jag önskar er en fin tisdag och hoppas att ni kan hålla tummarna att allt är i tid i min minutplanerade dag!

Pitch perfect 2

På söndagen fick jag en riktig snilleblixt (jaja, jag råkade kanske se en reklam i tv'n tillika), anyway så föreslog jag att vi skulle dra iväg på bio på kvällen. Inte vilken bio som helst, utan Pitch Perfect 2. Hade suktat över att se filmen redan då jag fick höra om att det skulle bli en uppföljare på en av mina favoritfilmer.

Sagt och gjort så bokade vi biljetter och när klockan slog 18 traskade vi ner emot bion för att äta lite middag på KFC innan filmen. Efteråt laddade vi upp med lite (för mycket) popcorn och bänkade oss i biosalen.

Två sekunder in i filmen hade jag redan gåshud, och detta fortsatte genom hela filmen. Jag måste erkänna att mina förväntningar inte låg så högt, jag tycker att de flesta uppföljare brukar bli något av floppar. Dock till mitt nöje blev jag riktigt positivt överraskad. Jag älskade filmens simpelhet, enligt mig var det rakt igenom en riktig feel-good film. Musikinslagen (vilka dominerade filmen) var alla riktigt otroligt bra, speciellt måste jag nämna the Barden Bellas slutnummer (var jag upplevde att rysningarna nästan tog livet av mig (på ett bra sätt förstås)). 

Jag är en riktig sucker för musikaler så helt konstigt var det väl inte att jag förälskade mig i filmen, men jag rekommenderar denna verkligen för alla!

google.com

Vinterpäls

Äntligen slapp jag också av med vinterpälsen. Började känna ett slag av ångest då vi närmade oss mitten av maj och jag ännu heller inte ens vågat doppa tårna i någon vattenpott.
Men nu ser ni, nu tog jag äntligen tjuren vid hornen. Okej, egentligen var det hela Cissis idé. Och troligen skulle jag inte gått i alls, men mitt ego kunde inte riktigt hantera att hon skulle våga simma men inte jag.. Hehe.

Aja, sagt och gjort. Dessutom var detta första gången jag kastade vinterpälsen i havet.
Nästa år får jag nog skärpa mig lite. Jag menar, ifjol kastade vi vinterpälsen på vappen.

Ingen tvättäkta turist/mitt sommarlöfte

Under mina nästan två veckor på Isle of Wight har jag inte lyckats knäppa en enda bild med kameran jag envisas med att släpa runt. Jag har sett några av de vackraste vyerna, traskat i fårhagar och besökt otroligt mysiga städer. Inget av dessa fenomen har fastnat på kamerans minneskort.

Jag förstår inte hur detta alltid händer. Okej kanske inte alltid, jag lyckades ju fotografera i Stuttgart en hel del, men allt som oftast då jag åker någonstans drar jag kameran med mig men når aldrig stadiet var jag verkligen skulle använda den till något annat än tyngd i väskan.
Dessutom brukar jag snålåka och bara stjäla bilder av andra jag vet att fotograferat från olika diverse tillställningar.

Telefonen är ett ädelt redskap när man snabbt vill knäppa en bild på något i all hast, men tyvärr så tenderar kvaliteten inte vara den bästa.
Så härmed lovar jag er att för det första googla mer ingående hur man kan använda alla olika inställningar och sedan skall jag börja använda den mer aktivt.

Detta får bli mitt sommarprojekt, ta mer bilder.

finner mig oftast framför kameran..

Om det här med att bli gammal

När jag var yngre, eller än för något år sedan kunde jag inte riktigt bry mig mindre när någon informerade om att de skall gifta sig, eller att någon familj förökade sig. Jag förstod inte riktigt vad all hets handlade om, och kände mest lite irritation när det blev tal om ungar eller lovord.

Under det senaste året har mina hormoner dock tagit över hela mitt system. Jag styrs av östrogen som surrar sunt i min kropp och gör mig både sentimental och odräglig för min omgivning när det kommer till bebisar eller dylikt. Nuförtiden kan jag sitta timtal på exempelvis Pinterest eller Weheartit med sökorden "wedding" eller "babyshower"..... the list goes on.

Varför skriver jag om detta nu?
Egentligen hade inlägget sin grund i när Lina föddes och vi med Janni fick besöka dem på BB. Mina stackars hormoner visste inte riktigt i vilken hörna de skulle gömma sig då jag stängt förbjöd dem att lägga igång tårfloderna. From that day on tog jag varje chans jag fick att plocka upp och sniffa lite på henne, alltså har ni någon aning om hur gott ett litet knyt doftar?! Kan inte riktigt wrap my head around att jag bara för ett år sedan skulle ha tagit ett säkert avstånd från vad som ens kunde påminna om en bebis för att de i min värld endast existerade som "dreglande Den".

Orsaken varför jag nu valde att krafsa ner om detta är att jag nyss gick igenom ett moment där jag fick kämpa ytterst hårt för att inte lipa, nämligen när min tränare Jessica lade upp en bild från hennes bröllop som ägde rum igår. Bilden var bara för underbar, och man kunde känna kärleken fastän jag nu sitter några tusen kilometer ifrån bakom en skärm. Jag vill såhär via bloggen också önska det lyckliga paret mina Varmaste Gratulationer och ett Lycka Till!

Jag hoppas innerligt att jag någon gång skall få uppleva mitt eget bröllop, och jag hoppas innerligt att jag någon vacker dag i framtiden skall få snusa på min egen avkomma.

Vad är det som händer med mig? Vuxenheten håller på att ta över mitt stackars arma tonårskrypin.

källa weheartit.com

beslutsångest

Ni skarpsinnade reagerade säkert på att min header ändrat, igen.. Kände att bilden var lite gammal och eftersom jag troligen är min aktivaste läsare så tröttnade jag också lite på den. Nu får vi nöja oss med bara en simpel version, som inte riktigt faller mig i smaken men som får duga en tid framöver.

Idag är det torsdag vilket betyder att det endast är 5 dagar kvar tills flyget lyfter mot Finland, känner redan en liten ilning växa i magen. Längtar ihjäl mig tills jag får krama om min fina mommo.

Anyway. Cissi tog ledigt torsdag och fredag så vi får spendera lite extra tid tillsammans. Vädret visade dock sin usla sida, så vi valde att ta en "ligga i sängen och äta chips hela dagen"- dag. Så vår nyttovecka lasted for like.. almost three days? Aja, aina ei voi voittaa.

Ha en fin dag!

xx

saknar lite min Amanda också.. 

7 från telefonens arkiv

utsikten från min länk är inte så illa, eller hur? ;)

Devi protesterade mot att jag inte skrapade honom tillräckligt

lata dagar

Hej på er älskade stalkers!
Njuter verkligen av min semester och njuter verkligen av den vackra Isle of Wight. Har, efter att jag i början blev irriterad på den brittiska engelskan, verkligen börjat älska hur folk pratar här. Jag har fått spendera dagarna med min ack så älskade kusin, och än en vecka får jag njuta av hennes och Devis utmärkta sällskap. Jag har snackat (och snackar) med killar jag aldrig förr ens skulle ha ägnat en extra blick åt och märkt att kanske jag rotat på fel ställen hela tiden..? 

Jag vågar påstå att mitt liv just nu i detta moment är förbannat bra. Tyskland vände upp och ner på min tankekarta, och jag mår bra. Hög på livet.

Vad gäller hösten och studierna eller annat får vi ta sen, we'll cross that bridge when we come to it.

Idag drog jag iväg på min första länk här i England, och ser redan framemot morgondagens runda. Nyss åt vi första hälsosamma lunchen i vår nyttovecka och nu tänker jag mysa vidare med Devi och Grey's Anatomy.

Hoppas Ni har det lika bra! Om 9 dagar ses vi!

xx

saknad

Finaste i världen

Andra morsdagen i rad jag firar borta från min fina mamma och mommo. Ni är båda guldvärda och jag vet inte var jag vore utan er.
Trevlig morsdag!!! Stor kram härifrån!!

En liten lista.

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Bullets and Octane - Same old story

Beroende av:

Definitivt socker. Men också kanske internet.. 

Vem behöver du mest just nu:

Jaa, just nu behöver jag väl Cissi mest. Om några veckor familj och vänner.

Vad tror folk om dig?

oj.. Ja, vad tror ni om mig? 

Stämmer det?
-

Vad får du oftast komplimanger för?Att jag är bra på att kontrollera stressiga situationer, mina körkunskaper och faktiskt mitt leende (som jag inte visar så himla ofta dock..)

Brukar du skratta för dig själv?Jo..

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?Wait at starbucks, i will pick you up there!

Nästa mål i ditt liv:
Att göra nåt med mitt liv.

Hur svarar du i mobilen?
"Hej"

Vem ringde dig senast?
Mamma

Antal timmar sömn inatt:
Möjligen 10?

Tycker du om din pappa?Det gör jag. Min pappa var det bästa någonsin.

Brukar du komma i tid?
För det mesta, ja.

När mår du bra?
När jag är på stugan.

Hur känner du dig nu?
Ganska bra faktiskt. Lite slö efter att ha spenderat dagen inomhus men.. 

Vanligaste färg på dina kläder:
Grå kanske?

Var du aktiv i skolan?
Ehm. Nej.

Favoritdryck på morgonen:
Äppeljuice!!

När brukar du oftast gå och lägga dig?Runt 22-23.

Är du blyg?
Inte blyg direkt, inåtvänd nog dock.

Sysslar du med någon idrott:
Hästsport.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?Attraktion ja, kärlek nej.

Är du bortskämd?Inte skulle jag säga det inte.

Amsterdam in pictures

Paddle boat!! tog en stund förrän vi hiffa hur man skulle slippa framåt... och hur man styr..

hur coolt skulle det inte vara att bo på en houseboat? 

my masterpiece

Ni som läser Cissis blogg har kanske redan märkt att bloggen ändrat lite utseende. Efter några månaders pirrande fick jag äntligen Cissi övertalad att låta mig ändra om hennes blogg lite. Blev inte några större och otroligare förändringar, men i det stora hela tycker jag att bloggen blev mycket bättre. Är lite sur på att jag inte tog någon "före"-bild, men i det i huvuddrag så var bloggen ganska rörig, med många olika fonter etc. Nu är det lite lättare på ögat.

Jag tycker ni alla skall klicka in er där, inte bara för att beundra mitt mästerverk men också för att läsa lite om henne. Hon bor för tillfället på Isle of Wight med sin dobermann Devi och bloggar om sitt liv långt bort hemifrån, som djurskötare (?) på en klinik.

genom ett regnigt Europa

Okej. Dags att jag tar tummen ur röva och gräver mig ut ur min lilla koma.
Att lämna Hohenheide samt min andra familj var verkligen inte lätt. Istället för traditionellt vappen-firas så ordnade min host mamma en avskedsmiddag för mig. Redan under middagen snyftade jag som en liten unge, och ville inte riktigt inse att det var sista gången (for now) som jag myste med Max och Lina. Kvällen blev hur som haver ändå lyckad och maten var utsökt.

När fredagen kom och väckarklockan påminde mig om att det var dags att åka iväg så kände jag min förvånansvärt lugn. Jag spenderade ett par timmar genom att klämma det sista in i kappsäckarna, krama hejdå åt arbetskamrater och Lily samt filma två filmer (som jag kommer att publicera senare). Jag kunde konstatera att jag under sju månader hunnit lära mig så otroligt mycket mer än jag kunnat förutspå och nu efteråt vågar jag påstå att jag verkligen mognat som person. Tiden borta från hemmet och allt det trygga gjorde mer än gott, och jag tror verkligen jag fann vad jag sökte. Jag fann delar av mig själv jag tappat bort, men också mycket nya delar som bara väntade på att få komma till sin rätt.
Efter att jag släppt några tårar då jag kramade om Ina och väl satte mig i tåget kände jag mig äntligen entusiastisk mot vad jag hade framför mig, nämligen två och en halv vecka semester med två av de finaste jag känner.
Visst saknar jag min andra familj, men jag vet också att vi kommer att ses snart igen (senast i augusti).

Helgen hos Katie var hur underbar som helst. Fick spendera kvalitetstid samt se två av de finaste städer jag någonsin sett, nämligen Den Haag och Amsterdam. (Bilder från Amsterdam kommer i ett skilt inlägg). Nu kan jag dessutom börja räkna dagar, nämligen om 24 dagar kommer Katie till Finland!!

På tisdagen var det dags att åka iväg mot England. Om man bortser från lite "tekniska" problem (hej min kappsäck var 4kg övervikt....) så kom jag väl fram till Isle of Wight och fick krama om min fina kusin. Vågar jag nämna att jag också då började gråta...?
Och nu ligger jag här, på golvet i Cissis lägenhet och berättar allt detta åt er. Dagarna jag redan spenderat här har varit urmysiga kontrade med god mat samt mängder av mjöd (har tagit som livsuppgift att tömma Cissis mjödlager).

Jag tror detta var allt för denna gång! Skall försöka få in bilder samt annat så snabbt som möjligt. Hoppas ni alla har det underbart, med skräckblandad förtjusning ser jag framemot den 19.5, då det är dags för mig att åka hem till Finland.

Thinking out loud

Äntligen framme i Holland. Fått krama om Katie och nu vilar jag en stund på soffan förrän detär dags att dra iväg mot bion. Inlägg om hur allting känns nu och sånt får ni vänta på lite ännu, försöker förtillfället bara hålla ihop mig själv.