Sidor

måndag 9 april 2018

Pidäthän mun kädestä vaik häpeet mun vitsejä

Likt vårsolen torkar upp våra vägar försöker jag rota fram livslusten och gräva upp mig ur min håla. Skämt åsido. Nej men faktiskt så gör våren under för humöret och solen ger energi.

Veckan som passerade var av trevligaste slag med en sväng till Åbo på onsdagen och på kvällen gjorde jag ett spontant drag och for iväg med Karin på sitz. Kvällen var verkligen välbehövlig och jag skrattade så mycket att magmusklerna riktigt gjorde ont på torsdagen. Helgen i sin tur förde med sig årets tävlingsstart på lördagen med en jätteduktig men jättetrött Lily och en lite ringrostig Felicia, på söndagen i sin tur lekte jag att jag jobbade för Hartwall några timmar. Med betoning på lekte. Var mest i vägen tror jag. Heh.

Veckan innan det förde med sig mycket jobb då det nalkades påsk, men också riktigt kul program så som Amandas födelsedagskalas med fina tjejer eller då min kusin från Sverige var på besök och vi skrattade bort en hel kväll i Källaren.

Denna vecka måste jag försöka få lite skoluppgifter undangjorda och på onsdagen åker jag till Åbo för lite kompis-mys. Fint så.






onsdag 21 mars 2018

Vaik sä sanoisit miljoona kertaa ei kiitos, antaisin silti kaiken mitä mulla on

Jag har så otaligt många gånger klickat in mig här. Skrivit en mening, raderat allting. Kanske det är dags att göra ett försök igen, för visst saknar jag skrivandet. Men vad vore detta utan min trognaste läsare? Kanske du läser bloggen därifrån du är nu? Jag saknar dig så in i helvete.

Våren står alldeles utanför dörren och ljusare tider har redan välsignat vår tillvaro. Förra lördagen var den tyngsta på länge, jag har aldrig känt mig så tom och uppgiven. Har inte ännu riktigt räknat ut hur man lever vidare, men jag vet att du inte ville att man skulle stanna upp heller. Så innerligt tacksam för vänskapen vi fick och för evigt tacksam för alla fina minnen. Evigt älskad, aldrig glömd.

Vardagen rullar på med jobb och examensarbete. Mycket hästar pryder mina dagar och försöker finna lite trygghet i dagarna som passerar. Det är inte alltid helt lätt, ni vet. Men så får det va ibland. Lite tufft. Allting blir nog bättre när lite grönska visar sig utanför fönsterrutan.

Känner att texten inte riktigt löper, så låter er njuta av lite suddiga bilder från den senaste tiden - i hopp om ett mer välstrukturerat och innehållsrikt inlägg väntar i närmaste framtiden.

















söndag 25 februari 2018

Nämen Hej

Hej
Vet inte riktigt i vilken ända jag skall börja. Fingrarna löper inte riktigt över tangenterna och huvudet känns tomt. Det är mycket just nu. Det är tungt och allting känns så orättvist, livet känns orättvist. Jag är arg och jag är ledsen. Det får man vara. Men varje dag är en ny dag och man måste försöka acceptera läget, andas och leva i just den här stunden. Minnas, tanka närhet och hålla huvudet ovanför ytan. 

Sportlovsveckan har flutit förbi och på tisdag styr jag skospetsarna en sväng till Åbo. På fredagen lurade Amanda iväg mig på sitz till Ekenäs och fastän jag motvilligt kastade lite smink i ansiktet och drog på en skjorta kunde jag inte annat än konstatera att det var en helt kul kväll ändå. 
Februari har i övrigt varit ganska smooth sailing, lite skola, lite jobb och lite evenemang mellan varven. I nåt skede kom Kia till Billnäs för en ordentlig sleep over med pulkkaåk och lång terräng med hästarna och i nåt skede hann jag knyta dansskorna för några timmar i Fe med favoriter. 

Jag har nyss myst med kaninerna och så fort jag avnjutit min Nocco tänker jag dra på varma kläder för att njuta lite av det sköna vintervädret som råder. 

Vi avslutar med några bilder som vanligt och så sänder jag ut stora styrkekramar till er som verkligen behöver dem! ❤








torsdag 1 februari 2018

Jos sä oot solmussa selvitän sut

I skrivande stund närmar sig klockan 23 med en hiskelig fart. Vet inte när jag senast på en "vanlig" kväll (haha who am I kidding, på vilken kväll som helst) orkat vara vaken såhär länge, än haft lust att göra något vettigt i denna timme. But here we are.

Jag har haft en så bra dag idag trots alla odds. Vaknade med en klump i magen och medgav åt Janni senare med tårarna brännande bakom ögonlocken att dagar som idag tär lite mer än vad jag vill visa utåt. 
Idag skulle min pappa fyllt 70år. Tänk vilken dag det skulle ha varit, jämna år med stort kalas. Istället satt jag ensam på soffan och kollade bilder och mindes forna stunder. Det är 7 år sedan vi fått fira en födelsedag tillsammans. Det är 7 år sedan jag köpt en present eller ätit kaka denna dag, och det känns som igår som senast. Otroligt hur tiden flyger iväg. Otroligt också hur det dag för dag inte alls känns lättare, eller bättre, istället lär man sig leva med det. Genom åren har jag omedvetet lärt mig att boka in program på de dagar jag vet kommer att kännas tunga. Skulle aldrig få för mig att motivera valet av dag, och biter alltid lika hårt ihop och tänker om när planerna ändrar. Känns som att detta blivit ett mönster gällande allt i det senaste. Det är lättare att bara suck it up och tänka om liksom.
Men okej, tillbaka till idag. Spenderade dagen med Janni genom att bränna lite icke-existerande pengar på allt annat än vettiga grejer tillika som vi pratade dittan och dattan. Lättade på hjärtat med lite stressmoment jag inte vågat säga högt åt någon innan tillika som jag köpte en planta, hur behändigt som helst. 
När kvällen närmade sig slängde jag popcornen i micron och väntade in Kia för en riktig myskväll. Kollade några nya avsnitt New Girl och innan vi märkte ordet av hade vi pratat öronen av varann och klockan närmade sig läggdags. Och här ligger jag nu. Nöjd med dagen och John Blund bakom dörren.

I övrigt knallar vardagen på som vanligt skulle jag säga. Tagit några extra turer på ett av arbetena och försöker krafsa ner lite text till examensarbetet. Igår mötte jag upp ett gäng fina brudar hos Amanda för lite tortillas och skvaller, sedan åkte helgen förbi med redan tidigare nämnda festligheter och på söndagen "prövade jag på ett nytt yrke". På söndagseftermiddagen då jag sovit min dagliga nap drog vi ut i skogen. Vet inte när jag senast gått i skogen och måste därför halvvägs stanna bara för att konstatera att jag nog just i den stunden aldrig varit så tillfreds med livet.

Gratulerar om du orkade igenom denna flummiga text. Kex åt dig. 

Ha en fin fortsatt vecka!






måndag 22 januari 2018

I never wanted to need someone


Nya spela-på-repeat låten.

Hej måndag!
Ny vecka, nya tag. Föreläsning 2/2 på agendan och istället för att skriva anteckningar som jag borde skrapar jag ner några rader åt er. Har en hel hög skolarbete som väntar då jag kommer hem så försöker att inte döda motivationen riktigt ännu.
Inledde den nya veckan genom att innan klockan ens hunnit slå 10 köpa bil och nätshoppa upp kommande lön. Hoppsan. Sånt händer.
Den nya veckan kommer med kul planer. Det nalkas middag med fina tjejer och träff med Novakretsen, imorgon skall jag också knyta skridskorna för lite skrinning med Kia. På helgen i sin tur blir det dags att damma av skjorta och kjol för lite festligheter.

Helgen som rusade förbi förde med sig världens mysigaste fredag och sedan jobb återstående dagar. På lördagen körde jag hem till bästis som var hemma en natt för lite spelkväll.
Förra veckan i sin tur firade jag min födelsedag genom att bjuda tjejerna på kaffe och kaka och senare drog vi vidare till Edison för en födelsedagsdrink. Kändes skönt att fira riktigt lugnt och således befinna mig tidigt på tåget nästa morgon.

I och med att det gått lite häftigt till på hösten körde jag igång en tipaton tammikuu och måste säga att det var ett riktigt bra val. Får se hur länge det håller i sig, tänk om man skulle försöka sig på några månaders tipaton.. I och med min noll koll på ekonomin så skulle iallafall plånboken tacka.. haha.

Många bollar i luften just nu. Mycket i skolan och mycket på hemmaplan. Många funderingar och mindre vettiga utgångspunkter. Men vi kör på, det blir nog bra ändå. Sommarjobb skall jag försöka få tummen ur och ringa om idag och sedan ordna lite annat stuff.

Hoppas ni får en fin vecka!

Vet att ni säkert hatar mina stackars mobilbilder men jag publicerar dem ändå.. deal with it.


Katten förstod inte alls att jag inte alls tycker om katter.

Borde egentligen ha filmat för sötisen snarkade riktigt.. 

tisdag 16 januari 2018

And I understand your hesitation

Hej tisdag och hej strålande väder!
Hade i planen att vara riktigt produktiv idag, istället somnade jag om när jag kom hem imorse och sedan jag vaknade har jag bara degat på soffan. Känner mig lite trött hela tiden just nu, så kanske helt välkommet med en riktigt slö dag i mellan. Senare måste jag ändå dra iväg mig mot stallet en sväng så!

Skolan har dragit igång för våren och då vi skriver examensarbete är närvarodagarna i skolan inte allt för många. Känns skönt att kunna jobba hemifrån och således själv kunna välja vilken tid på dygnet man arbetar. Helgen vi lade bakom oss bjöd på en välbehövd kryssning till Stockholm, skönt att lite andas annan luft och inte fundera så mycket en par dagar. Lyckades inte riktigt shoppa eller göra nåt annat vettigt, men var en hur lyckad kryssning som helst ändå.

Imorgon nalkas det födelsedag. Min 23 födelsedag. Kan ni förstå det? Nej, inte jag heller. Åren bara rinner förbi och man hinner inte riktigt med mer. Har inga stora planer för firandet, får väl ta dagen som den kommer och hoppas att ens nån kommer ihåg mig. Haha.

Inte mycket annat nytt att berätta. Vardagen knallar på som tidigare och vi drar oss mot ljusare tider.
Hoppas ni får en fin vecka!




söndag 7 januari 2018

Vet att du skiter i hur jag mår, tror jag behöver dig ändå

Har nu i en evighetslång tid öppnat blogger, tvekat, skrivit, raderat, tvekat, gett upp..... Men nu är det nog dags att damma av bloggen, lite grann.
Hej!
Hur har ni det?
Ett nytt år traskade genom dörren och det var bara att välkomna 2018. 2017 gav verkligen sin värsta sida och jag kände att det skulle bli riktigt skönt med ett nytt kapitel, ungefär 6 dagar orkade 2018 glädja.
Det avslutade året har präglats av diverse motgångar, himlen har fått lite för många nya änglar och så har jag jobbat. Jobbat som aldrig förr, jobbat så att jag trodde jag skulle gå i väggen på hösten. Man kunde nästan beskriva det som att jag seglat i storm utan flytväst hela året. Under hösten föll en simring min väg, och jag går runt varje dag och hoppas så innerligt att inget gör hål på den.
Som jag skrev så har året inte riktigt startat på bästa sättet, det betyder dock att det endast finns ett alternativ kvar - uppåt. Finna saker som gör en glad, lägga fram planer om kul grejer i framtiden och bara försöka hålla huvudet ovanför ytan. Dessutom är det dags att ta tag i lite lösa ändar, säga saker man inte vågat högt och försöka komma ut ur sitt eget huvud.

Jullovet nådde sitt avslut idag och imorgon tar tåget mig till Åbo en sväng. Skolan drar igång, och det börjar bli dags att skriva examensarbete. Att skriva innebär dock att jag förhoppningsvis kan befinna mig mer i Nordns Paris, nära hästarna. Att jullovet tar slut betyder också att vi nu närmar oss mitten av januari, vilket i sin tur betyder att mitt 22 år här på jorden lider mot sitt slut. Kanske det 23dje levnadsåret är mitt år och fylls med bara glädjeämnen?

Annars? Inte mycket.
Har jobbar som en slav igen detta jullov och klämmer in jobb i varje tom ruta i kalendern. Att leva är inte billigt gott folk.

Jag hoppas ert nya år börjat (och fortsätter) bra!

Avslutar med två collage med bilder ni säkert redan sett förut. Hehe.











fredag 29 december 2017

Ei Roomakaan rakennettu viikossa

Klockan visar 11:03 och det är fredag idag, om två timmar skall jag befinna mig på jobb för att cirkagurka sex timmar orka vara trevlig innan det är dags för mig att ta tre dagar ledigt. Lade in ett önskemål innan julhelgen om att få ha nyåret ledigt och istället jobba allting under julhelgen, vilket gick att ordna. Skönt så.

Det är 18 dagar sedan jag bloggade senast, men definitivt inte lika länge sedan jag öppnade blogger sist. Har otaliga gånger öppnat ett tomt inlägg för att sedan stirra på det i en evighet och sedan bara kallt slå fast datorn och göra nåt annat istället. Men nu så.

Inte mycket har visserligen hänt under dessa 18 dagar. Julen for förbi i en sjutusans fart som vanligt med mat hos moster och mys mot kvällen. Juldagen, som jag skulle chilla hemma, hittade jag mig själv först hos Ida och sedan på dansgolvet i Fe. Hoppsan.
Innan detta besökte vi min forna hemstad Bremen med mamma i några dagar. Njöt av att andas lite tysk luft och få krama om familjen där.

11:21 och fingrarna vill inte styra sig över tangentbordet. Har inte sovit en blund inatt. Funderat, vänt, stirrat i väggen, funderat, överanalyserat, vänt igen. Klockan 04:13 slog jag upp ögonen och gav upp. När klockan närmade sig fem drog jag ut ett varv och när jag väl krupit tillbaka i sängen kring 6 lyckades jag få tag på sömnen i någon timme. Men sånt händer. Och fötter. Haha. Man kan ta itu med sånt någon annan dag.

Okej. Borde verkligen riva upp röven från soffan och möjligen hoppa i en dusch, känns som att det kanske inte är helt uppskattat att lukta häst i kassan.

Ha en fin dag!










måndag 11 december 2017

But if you never get knocked down, you'll never learn how to fight

Hej måndag och hej sista veckan av primärvårdspraktiken!
Det känns som om tre veckor flugit förbi, just började jag ju på min praktik. Har hur som haver trivts som fisken i vattnet och äntligen kanske lite funnit "min grej".
Då praktiken tar slut på torsdagen hoppar jag på tåget som tar mig mot  Åbo för en skoldag på fredagen. Skall bli skönt att slippa hem och vända lite och andas, för att inte prata om hur kul det skall bli att se kompisarna där!
På lördagen lyfter planet mot mitt favoritland för några dagar av lite julmarknader och annars bara välförtjänt loma.

I övrigt? Inte mycket. Vinterdeppen håller kvar sin växel och motivationen till vardagen tryter. Men inte skall vi misströsta, om 13 dagar är det julafton och efter att jag chillat några timmar på jobbet får jag slå ner mig till ett dukat bord. Längtar ihjäl mig redan.
För att inte göra detta inlägg lika deppigt som det förra så kan vi minnas lite kul grejer också tycker jag. Som glöggrundan till exempel. Länge sedan jag haft så roligt, och fastän mitt sällskap inte var riktigt lika hårda partyprissar som jag när klockan närmade sig småtimmarna och jag släppte en och annan bitter kommentar kan jag efteråt konstatera att det nog var bästa valet att gå hem då. Så skönt att hänga en kväll med fina vänner och dessutom lyckas samla ihop alla stämplar för ett glöggdoktormärke. Valde att spendera resten av helgen också i Åbo, vilket var hur skönt som helst. Egen lägenhet, egen säng och allting vettigt nära. Ah.
En annan kul grej är tjejkvällen hos Karin på självständighetsdagen; vad behöver man mer än två fina vänner, balen på tv'n och hemgjord pizza? Näe precis, inget.

En måndag klingar mot sitt slut och det har tagit mig sisådär 6 timmar att skriva detta inlägg. Avslutade kvällen med att lägga hörlurarna i öronen och dra iväg ut, helt otroligt hur fort man nollar alla tankar när Skid Row fyller huvudet.

Hoppas ni får en fin vecka!





måndag 27 november 2017

'Cause every time I open up, it hurts

Hej måndag, hej bloggvärlden, hej mina fina få fagra läsare!
Blir sådär överraskad och lite pirrig när jag klickar in mig här för att se att ni ännu hänger kvar fastän jag inte innehållsmässigt levererar så stor, för att inte prata om inläggstätheten..

Sen senast har jag hunnit "flytta hem", förfara er inte - det gäller bara fram till årsskiftet. Varav så tidig flytt hänger såklart ihop med årets sista praktik, som jag avverkar på barnrådgivningen i Pojo. I och med att det är på hemorten praktiken ligger har jag än en gång lyckan att direkt bli en del av arbetsgruppen och snabbt funnit min plats i kollegiet. Att jag dessutom strävar efter att jobba med just detta "när jag blir stor" är ju en till stor fördel. Trots att fördelarna är många så känns nog en tufft år på axlarna, mycket olika praktiker ligger bakom och antalet timmar på jobb känns nu i efter hand helt huvudlöst. Vid närmare eftertanke får jag nog skylla mig själv med det senare, är ju inte precis som att någon tvingat mig till att tacka ja till alla arbetsturer..

Ligger i en tuffare period med mig själv just nu också, vet inte om det är höstdeppen som kickat in en ny växel eller behovet av lite längre ledigt, möjligen bara en allmänt känslomässigt kaosartad tidsperiod. Oh vet ni när man har så mycket man skulle behöva prata ut men inte riktigt finner orden eller modet. Men låt oss inte misströsta, julen ligger bakom hörnet och om 19 dagar lyfter planet mot mitt andra hemland. Innan det är det också dags att dra på halaren och dansa igenom årets glöggrunda som går av stapeln nu på torsdagen. Det är dags att vända avbrytaren ner, ta ett djupt andetag och ikväll tänker jag för första gången på år och dar knyta springskorna för att springa bort lite livsångest.

För att nu inte helt dra ner på stämningen avslutar vi med en glad bild från sommaren.




onsdag 15 november 2017

Mikä mä oon sulle sanomaan, ettet sä sais mennä, ja olla musta vapaa



För att livet inte skall bli så tråkigt så kan ni ju klicka på play för lite bakgrundsmusik..

Klockan har redan klättrat någon timme över sovdags, men jag kan inte låta bli att logga in och skrapa ner några rader. Det har varit en så förbannat bra kväll, och mitt i höstdeppen är det viktigt att uppmärksamma just dessa stunder. Nej jag har inte gjort nåt radikalt och livsomvändande, istället har jag spenderat en myskväll här hemma hos mej med de finaste tjejerna. Inget slår en stor plåt med nachos, julmusik och prat om allt och inget.

När man tänker riktigt efter så har det varit några riktigt bra dagar (observera plural). Jag lämnade förra onsdagen praktiken med världens finaste slutvärdering i handen. Den gångna helgen med shopping med Karin och chill i Källaren på fredag samt dansa loss i Fe på lördag varvat med lite jobb var ju inte så pjåkig, inte heller måndagskvällen då jag mötte upp Amanda så fort skorna träffat på Åbos mark för att dra iväg på en välbehövlig långpromenad.

Imorgon väntar stallhäng med Anna på morgonkvisten och möjligen ett Ikea-besök med Amanda på dagen, på kvällen skall jag möta upp Janni för att tanka lite av henne innan jag på fredag drar mot Nordns Paris för att spendera resten av året där. Enda negativa jag känner just nu är irritationen mot flunssan jag dragit på mig. God why. Har inte tid eller ork med ett huvud fullt av snor. Men så är det ibland.

Hoppas allt är bra med er!

ps. det är okej att dra fram julpyntet nu..

Nationskväll hann jag visst med igår också.

.. och tydligen också en välbehövlig träning på måndagen.

Farsdagsros.