"Everyone is a genius. But if you judge a fish by it's ability to climb a tree it will live its whole life believing that it's stupid."

wonderful weekend

Lägger en kul helg bakom igen, och när jag blickar framåt är det inte alls många dagar kvar på count downen.

Fredag,
Anlände ju redan ganska sent på torsdagskvällen, men efter en kort uppdatering av skvaller kastade vi oss båda i varsin säng. Så medan Katie åkte iväg på jobb på fredagen snarkade jag vidare och tog en ordentlig sovmorgon. Efter några avsnitt Grey's anatomy klädde jag på mig och traskade i ösregnet ner till staden. Spenderade några timmar yrandes omkring där, och spenderade ganska mycket av mina icke-existerande pengar..... (Note to self, gå inte in i Primark!!! Ever.)
När Katie slutade jobbet åkte vi för att hälsa på hennes häst Flynn och på kvällen gick vi för att kolla filmen Cinderella på bio. De hade verkligen lyckats med filmen, så jag rekommenderar den varmt åt alla!

Lördag,
Sovmorgon igen, för att sedan dra iväg mot Ikea. Katie har nyss flyttat så hon behövde lite stuff och jag tackar aldrig nej för att åka till Ikea.
Eftermiddagen/kvällen gick till en ridtur på Flynn, allmänt chillas och så drog vi iväg på en öl till puben hon har ca. 20m från sin ytterdörr (hur lyx är inte det?!).

Söndag,
Ingen riktigt lång sovmorgon eftersom klockorna ändrades och vi ville ändå få nåt gjort förrän det var dags för mig att hoppa på tåget.
Långpromenad med hunden Missy och så lite panncakes till lunch.

Nu är det bara 4 veckor till vi ses igen!!

Ha en fin måndag!

4 ack så saknade

4 på min finaste

kolossala underbara

Jaja. En till vecka som börjar lida mot sitt slut. Vad har hänt under denna vecka då?
Måndag och tisdag spenderade jag i sängen då jag, igen, dragit på mig värsta förkylningen. Kände på måndagsmorgonen att allting kändes lite extra trögt så jag valde att sjukskriva mig istället för att rida 5 hästar. På tisdagen gjorde jag ett läkarbesök för att kolla infektionsvärden etc, och på kvällen var det igen dags för tyskalektion.

Onsdagen agerade som vanligt free-jumping-morning, och Max-mys på eftermiddagen. På torsdagen var allt som vanligt igen med en drös hästar att rida och sådant.

Livet här är inte så spännande kan jag berätta, vecka efter vecka upprepas ganska långt samma mönster. Aja, 34 dagar kvar här.

ÄNTLIGEN!

Äntligen är torsdagen här och det är dags att åka iväg till Holland och Katie!!! (Vet inte riktigt hur jag skall klara av att vänta ända till kvällen.....)
Bokade biljetterna på tisdagen och redan då kändes det lite surrealistiskt att jag om bara två dagar skulle få hoppa på tåget och åka iväg och träffa henne.

Jag önskar er en riktigt fin helg!

Älskade onsdag.

Ack så lycklig man kan vara.
Efter sisådär 45h sömn av 48h känner man sig ganska hög på livet kan jag berätta. Onsdagen betyder freispringen och idag hade vi rekordmånga hästar på listan, dock gick allting hur smort som helst och vi kunde glatt gå i tid till lunchpausen. För att fira detta fenomen åkte vi till bageriet med Natascha och valde att inviga utesäsongen och njuta av vädret som idag är av lite varmare slag.

Knäppte några bilder från idag, men tyvärr suger kvalitén på dem ganska hårt. Skydda era stackars ögon.. Haha. Skall försöka gå igenom och gallra lite och sedan ladda upp dem i ett skilt inlägg.

sister from another mister

Att vara ett enda barn är inte lätt. Det är ett ständigt bemötande av blickar och ord som påpekar a) hur synd det är om stackars lilla mig som inte har ett syskon eller b) som påpekar hur bortskämd jag är som enda barn, jag måste ju alltid ha fått allting jag pekat på.

När man är ett enda barn får man söka åt sig själv ett eller flera syskon, hur lyx är det inte att få välja sin egen familj?
Den jag kanske växt närmast med och som jag faktiskt råkar dela lite samma blod med är min kusin Cissi. Hon är verkligen det närmaste jag kunnat komma till en syster, och jag är så glad att jag har någon som henne. Vi är förvånansvärt lika, och arma öde hur länge det tog mig att verkligen våga erkänna det. Vi är två vänsterhänta, klumpiga och normalt socialt inkompetenta som delar samma humor (och humör för den delen också). Det är henne jag oftast vänder mig till för att få tröst, dela glada nyheter eller fråga om råd. Till min lycka fungerar hon som den perfekta storasystern i dessa fall.

Tro dock inte att vi traskar glada runt på rosa moln, nej slåss kan vi också. Ibland går det en vecka innan någon hör av sig, ibland skriks det och alltsomoftast gråts det. Visst har det hänt att jag gått med ett riktigt vackert blått tefatsstorleks blåmärke på ryggen för att någon blev arg och skuffade mig in i en lavoar...
Men vi hittar alltid tillbaka, man kan ju inte precis sluta älska sin familj bara för att liksom. Dessutom har någon alltid skvaller att berätta... haha.

Vi bortskämda, ack så ensamma enda barn har det inte alls så pjåkigt. Vi får ju välja våra syskon själv. Och jag har definitivt valt den bästa systern man kan önska sig.

Du är älskad, och jag är innerligt tacksam över att ha just dig i min familj, my sister from another mister.

Saker jag lärt mig om mig själv under min tid i Tyskland (part 1)

1. Jag har lärt mig att jag är en hårt arbetande individ
Jag har alltid trott att jag är en av de där lite slöare typerna som verkligen drar det kortaste stråt till stacken. Dock har jag lärt mig att jag är raka motsatsen. Jag jobbar hellre lite mer än alla andra för att vara säker på att jag gjort min del. Dessutom är jag riktigt kvick på att göra saker efter bara ett par gånger.

2. Jag har lärt mig att jag måste lära mig att kontrollera mitt temperament
Jag har tidigare nog varit väldigt medveten om mitt tidvis ganska häftiga temperament, dock har det kommit till uttryck lite mer här i och med alla tidiga mornar och dagar som påminner mycket om varann. När man dessutom jobbar med endast en handfull olika människor blir man lätt irriterad på varann, i mitt fall uttrycker jag dock min irritation lite för ofta och lite för ohövligt.
Nu har jag tagit till den hederliga metoden "att räkna till 10", och tro det eller ej så gör jag framsteg med den. Jag har liksom kommit till det momentet att jag inte längre orkar börja räkna utan lämnar saken redan där. Tror jag tänker börja med yoga också. Kommer att vara värsta lugna zen-människan när jag kommer härifrån, haha.

Romantica

Vi har som uppgift att motionera vissa av de privatägda hästarna här. Här om dagen slängde en av privathästarna av henne som brukar motionera hästen. Då vi kollat att ryttaren och hästen var okej frågade min HM om jag kunde rida henne en stund.

Medan jag satt där och hästen flög runt som en känguru på redbull och de frågade hur det gick måste jag nog ha sett ut såhär. 

Kalla mig crazy men jag kunde inte annat än konstatera "fyfan vad jag saknat detta", att ha en häst som verkligen testar en och ger en challenge lixom. Det känns hundra gånger bättre när man sedan får en sådan häst att samarbeta. 

När de sedan meddelade att jag kommer att rida henne tills jag åker härifrån.. 

And I'm gonna be here forever more

din soldat

det vackraste jag vet

Jag kommer aldrig att glömma dagen då vi rök ihop. Jag hade aldrig sett sig så arg, och jag var minst lika bitter själv. Ändå kunde jag inte riktigt fatta hur vi hamnat där, och jag visste att det inte skulle gå över lika fort som tidigare då vi bråkat om något.
Dagarna gick utan att jag hörde något av dig och fastän jag själv ville vara envis och inte heller höra av mig åt saknaden upp mig inifrån.

Idag har jag ingen aning om vad orsaken till vårt tredje världskrig var men kanske det ändå gjorde gott, kanske vi blev ett starkare team på grund av det? Jag kommer inte ens ihåg hur länge vi gick utan att prata med varann, kanske var det bara ett par veckor, men just då kändes det som en evighet och nu tackar jag alla mörkrets gudar för att vi kom igenom det.

Med dig har jag gått igenom allt från glädje till sorg. Med dig har jag gjort mycket jag aldrig skulle kunna tänka mig att uppleva med någon annan. Med dig har jag retat gallfeber på varannan människa vi känner. Med dig har jag gått igenom saker som känts tunga. Med dig delar jag många av de finaste minnena.

Jag litar på dig mer än jag någonsin trott man kunde lita på en annan människa. Vi har många år bakom oss, och jag vet att vi har många år framför.

Det finns ingen annan än dig jag skulle ge mitt liv för. Jag lovar dig att alltid finnas här, och jag lovar att stötta dig i alla knasiga konstigheter du än må hitta på. Men främst av allt lovar jag att älska dig, och aldrig ta dig för givet.

Jag saknar dig min bästa vän. 

en förmiddag i bilder

hungrig bäbis

städsällskap

Cilia som dagens första häst fick nöja sig med bara longering

dagens tredje häst svettig och trött efter lite hoppeträning

lycklig polle fick gå ut i det fina vädret

dagens sista häst visade en hoppeglad sida av sig sjäv

alltid lika tillfredsställande att lämna ett rent stall

Vårens första dag

Idag är det onsdagen den 18 mars, och vet ni var jag spenderat eftermiddagen?
Vill ni gissa?
Inte?
Kom igen nu!
Okejokej... jag har spenderat denna dag på.... stranden!

Termometaren har legat på ungefär 17/18 grader (inte undra på att jag var genomsvettig efter första hästen idag..) och därav gjorde det denna dag till en perfekt dag för en picknick. Vår lilla sjö här bredvid har en massa små sandstränder, och min HM rekommenderade en av dem eftersom läget av den gör att stranden är så gott som vindfri. Där låg jag sedan i en par timmar och läste ur min bok (haha, egentligen sov jag ena timmen men det är ju bara en detalj..) samt åt lite kex.

Denna eftermiddag har jag avslutat med Skype-samtal med både min mamma och mommo, fint så. Bara jag bloggat klart tänker jag knyta tossorna och dra iväg på en länk, man måste ju njuta till fullo då vädret visar en såhär bra sida!!

 

tisdagen den 17.3.2015

Vet ni vad det betyder?
Jo att jag nyss skickat in min ansökan till skolor. Är inte fullständigt taggad och hyser inga större hopp men vi får väl se hur det går. Gillade dock att de ändrat och förnyat systemet lite, ett stort + för det!

Såg att Janni och Amanda skrivit ganska bra om helgen som kom och gick. Har inget att tillägga och kan bara konstatera att det verkligen var en helg i bästa lag! Jag saknar redan de två finaste och gör som Amanda och räknar dagar tills vi ses igen!

Aja, jag har denna eftermiddag ledig och har inte riktigt bestämt mig för vad som står på agendan, så vi får höras senare?

Tre från igår

Äntligen torsdagkväll!

Äntligen sitter jag på tåget som skall ta mig till Hamburg var jag kommer att möta upp Janni och Amanda! Ni kan inte förstå hur mycket jag väntat på denna dag!!!!

I övrigt kändes dagen evighetslång och humöret var kanske inte det bästa imorse, så på lunchen åkte vi med Natascha in till byns bageri för lite comfort food. Hehe.

Jag önskar er en fin torsdagkväll, och möjligen också en fin helg såhär färdigt!

Att ge upp hästsporten

Meningen som gestaltar som rubrik har spökat i bakhuvudet en längre tid redan, egentligen långt förrän jag flyttade till Tyskland också.
Egentligen var det väl också en delorsak, jag tänkte att om jag bara får se lite nytt, träna för nya tränare, rida nya hästar och utvecklas så kanske jag finner min motivation igen. Nu sitter jag här, nästan 6 månader senare, och känslan har inte försvunnit någonstans.

Hästar har omringat mig sedan barnsben kan man väl säga, jag var väl runt 4/5 år då pappa tog mig till den lokala ridskolan och jag fick åka runt på Håcka några rundor för att sedan börja på ridlektioner. Några år senare fick jag min första ponny Frosti och sedan dess har de alltid funnits där, 7 dagar i veckan.
Nu vet jag att detta låter som om jag inte njutit, och låt mig redan här korrekta det missförståndet. Jag har alltid älskat hästar, och jag har njutit av att spendera timme efter timme i stallet. Och jag älskar mina hästar, ibland lite för mycket.

Men någon gång slår man väl bara in i en vägg. Egentligen hände detta väl redan för något år sedan, jag har bara försökt kämpa vidare och ignorera känslan av misslust. Det känns som om jag nått till ett ställe var jag inte längre utvecklas, eller finner en motivation att ens försöka. Lilys skador har verkligen krossat hoppet för att någon gång få hoppa på en stor arena. Jag skyller självklart inte på henne, det är ju trots allt inte hennes fel att hon fötts med usla ben. Lite arg är jag kanske på mig själv för att jag redan då första skadan upptäcktes inte gjorde nåt mera, inte tog upp detta med försäljarna. Men jag ville ju inte ge upp henne, jag hade ju redan förälskat mig i henne.

Det finns stunder, som igår när hästen under mig jobbade precis som jag ville, då jag känner att det är där jag hör hemma. Uppe på hästryggen. Dock händer detta tyvärr väldigt sällan nuförtiden.
Jag känner inte lägre ett behov av att vara i stallet, bara för att.

Hjördis skulle jag aldrig sälja, men hon har medryttare som jag vet att tar hand om henne. Lily har blivit erbjuden en plats att stanna kvar här och användas som avelsto. Hon älskar att vara här, och jag vet att hon skulle bli en bra mamma. Är jag då självisk för att jag ändå överväger att ta henne till Finland? Kommer jag att finna motivationen att träna henne på ett sätt som är rättvist för henne? Kommer jag finna motivation att rida alls?

När vet man när det är dags att säga hejdå, när vet man om detta bara är en produkt av några missöden som kommer att gå över, när vet man när det är dags att kapitulera?

Give me love

Tyskland fortsätter leverera soligt och varmt väder, vi tackar och tar emot! Inte helt tokigt att avsluta måndagskvällen till denna utsikt...

more days like this thank you

Gårdagen var en sannerligen underbar dag.
Våren visade en liten skymt av sig och dagen levererade varmt och skönt väder. Eftersom jag sovit riktigt bra natten före gick jag dessutom med ett gott humör hela dagen.

Under lunchpausen passade jag på att göra lite vårstädning av Lily genom att tvätta hennes ben och svans, dessutom njöt vi av en lite längre tur i terrängen.

Det är konstigt hur bra sömn och fint väder får en på bra humör!

att blogga personligt

Denna sommar fyller jag som bloggare 6år. I 6år har jag, enligt mig, hållit på och bloggat relativt aktivt.
På min första blogg (feliciaellenalice.blogg.se) bloggade jag ända till slutet av 2013, men då bloggen fick lite problem och jag kände att det bar dags för något nytt startade jag en blogg här på blogspot, dock under samma namn.

Vilken kategori denna blogg legat under har tror jag aldrig varit oklart; vardagsblogg. Jag har aldrig riktat in mig på något specifikt utan bloggat om min vanliga vardag, med undantag för lite åsikter och annat bland med. Bloggen har fungerat som en dagbok, och eftersom jag har lätt att uttrycka mig i skrift kändes det naturligt att skriva ner tankarna i inlägg. Att dessutom veta att någon där ute kanske läser, och jag tillämpa detta på sin egen livssituation har alltid känts som en trygghet.

Genom åren har texten blivit mer sammanhängande, grammatiken mer korrekt och jag anser själv att texterna har blivit mer "lättlästa", så att säga.
Nu på senare tiden valde jag att lägga in mer om hästsporten i bloggen, men då det inte känns som om jag riktigt finner ord (rättare sagt kanske tålamod och ork) att skriva om vad som händer i stallet, har detta blivit lite på sidan om.

Min blogg har alltid varit mycket öppen, jag har alltid valt att skriva ut ganska detaljerat och ganska personligt. Jag har aldrig tvekat att skriva ut om hjärtesorg, dåligt självförtroende eller när någon eller något riktigt irriterat mig.
Då jag bytte till Blogger, gick med i Finlandssvenska bloggare och flyttade utomlands steg läsarantalet ganska mycket på bloggen. I och med detta blev jag ganska blyg, för att vara ärlig. Jag är otroligt tacksam för att just DU klickar in dig hit, tillika som jag nu inte riktigt finner saker att blogga om.

Att vara "personlig" och blogga mer involverande om känslor, tankar och händelser känns lite.. jobbigt. Detta är en av orsakerna varför uppdateringen här lider lite.

Jag känner att jag inte vill skriva ut om mina dåliga dagar, mina misslyckade dejter eller dylikt för att inte låta människor tro att jag inte har det bra. Visst är dåliga dagar naturligt, det vet jag ju, men att skriva om dem känns som att gnälla och att kasta skit på någon annans solskenspromenad.
Dock känner jag att det är just det jag är bra på, att formulera och få skriva av mig precis som jag känner just i den stunden.

Jag vill inte ge ut för mycket, att skriva ut om mitt sexliv eller sådant kanske inte hör hit, men jag tänker definitivt ge ut mer. Därför föreslår jag nu att ni som inte vill ha regn på solskenspromenaden skaffar ett paraply. Detta är ju ändå min blogg, och jag har väl rätt att skriva vad jag vill.

Tack för att ni lät mig skriva ut detta, och till er som orkade läsa hela anser jag att ni kan äta ett extra kex idag!

4 jag saknar

Han är så fin min lilla kille

you had me hooked again from the minute you sat down

Har sovit löjligt dåligt en längre period, så efter att jag nu två nätter fått sova ordentligt kändes det som om denna tisdag bara flög förbi, och jag lyckades hålla ett gott humör hela dagen.

Eftersom vi hamnat göra lite ändringar i våra arbetsscheman så har jag nu varje vecka tisdagseftermiddagarna ledigt (klagar verkligen inte). Igår passade jag på, då jag för en gångsskull har HP's audi hela veckan, att köra ner (upp?) till Cuxhaven. Vädret visade inte sin bästa sida, så efter sisådär en halvtimme körde jag tillbaka. Av det jag hann utforska var staden riktigt mysig, och troligen värd ett andra besök nångång då vädret tillåter.
Eftersom morgonen började med träningar med tre hästar ansåg jag att jag var värd att avsluta dagen med lite Mc Donald's mat.

Egentligen händer här inget nytt, och jag överväger att gräva fram en lista som skulle vara ungefär 30 dagar eller så. Genom det får vi hoppas på en lite aktivare och färgrikare uppdatering av bloggen. Haha.