Från stunden du river upp den gamla dörren och stiger över tröskeln försvinner den yttre världen. All ångest och all stress blir på utsidan när du stänger dörren och kvar finns bara du. Det känns lite som att kliva in i en helt annan värld, en värld där lugnet råder och det finns inga krig. En värld som låter dig existera precis som du är och precis som du ser ut, utan att döma.
Jag tar några steg inåt och möts av en välbekant doft, drar den djupt ner i lungorna och säger några hej medan jag sedan strosar vidare. Jag vet vart jag är på väg, men jag har inte bråttom - denna värld ger mig vad som känns som oändlig tid.
Jag öppnar en dörr och möts av två spetsade öron och två djupt bruna ögon. Hon tittar på mig en stund och sedan som om hon kände av att jag varit lite nere tar hon ett steg emot mig. Hon lägger sin varma mule mot min kind, sluter ögonen en stund och bara finns där. I den stunden finns det ingenstans jag hellre skulle vara.
Det finns nog ingen mer frustrerande sport som ridsporten, för att inte tala om hur den äter hål i plånboken. Den får en att gråta, den får en att känna oro och den får en arg. Ändå fortsätter vi. Ändå går vi lika bestämt till stallet alla gånger. För det finns ingenting som kan slå känslan av att få en hästs tillit, det finns ingenting som kan toppa känslan av att ha en kompis som alltid finns där och det finns inget som kan toppa lyckan av att lyckas.
Ärligt så skulle jag säkert aldrig självmant ha börjat med ridsporten om jag inte min pappa skulle ha släpat mig till stallet en höst för snart 17 år sedan. Men ack så glad jag är att han gjorde. Jag har lärt mig så himla mycket under alla år i stallet, allt från att misslyckas till att ta ansvar till att hamna växa upp. Det är inte den billigaste sporten nej, men det är absolut den mest lärorika.
Idag står jag här, med mycket kunskap men minst lika mycket kvar att lära mig, och jag känner inget annat än motivation. Motivation att utvecklas, motivation att få umgås och arbeta med så fina djur och motivation att fylla på minnesbanken med många många fler strålande minnen. Det är genom det här man lär sig vad äkta sisu är och att man aldrig någonsin skall ge upp på något man kämpat för. Som Sir Winston Churchill så klokt sade "Success is the ability to go from one failure to another with no loss of enthusiasm".
I dagens läge är Lily ännu under igångsättning och ingen vet riktigt vad framtiden har att lova. Under tiden har jag mött mannen i mitt liv och fått äran att träna och tävla med honom - Dino. Jag är så glad att jag fått denna möjlighet och hoppas att vi får fortsätta vår färd ännu en stund till!
