haluisin sua enemmän ku helvetis ne haluis jää vettä

Borde städa och packa..... ligger på soffan istället. Känns som om alla mina krafter gick till att bullshitta ut text till tenten jag skrev nyss. Är helt utmattad. Dock känns det helt okej nu efteråt, hade lite ångest före för att jag inte riktigt hade orkat engagera mig att läsa. Överraskade mig själv med hur smart jag kan vara då jag riktigt vill, eller hur mycket jag lär mig genom att bara lyssna och skumma igenom lite anteckningar. Måste komma ihåg detta nästa gång jag fyller i någon lista var de frågar efter saker jag är bra på. Sen är jag ju visserligen ganska bra på att skriva sida upp och ner med bara strunt också, inte kanske en egenskap man skriver på CV'n. Haha.
I bakgrunden spelar förövrigt min nya favoritlåt, En ees tiedä sun nimee med Nikke Ankara. Lyssna. På. Den. NU. Så mycket kärlek. Ville bara säga det.

Kom på mig själv att vara lite trött på livet här om dagen, så jag valde att fylla dagarna med lite kul program. Mötte upp Amanda på tisdagskvällen på Hunters för att dricka en och bara catcha upp. Pratade (och skrattade) bort en par timmar tills det var dags att möta upp Touko. Hade inte sett honom på säkert två år, och fastän vi pratat om att ses hela hösten har det inte riktigt blivit av. Men nu så. Två år är en ganska lång tid så det fanns en hel del att prata om, och när klockan närmade sig midnatt hade några till drinkar hunnit bli uppdruckna och vi drog vidare ut. 

Onsdagen blev en läsdag tillsammans med Kia (rekommenderar verkligen att studera tillsammans med nån!!). På kvällen mötte jag upp Touko igen och vi gick och kolla den omtalade filmen Deadpool. Hade inte riktigt några förväntningar, så blev verkligen positivt överraskad. Visst kändes den lite överdriven imellan - men annars så gillade jag den riktigt mycket. Så det får vara det andra jag rekommenderar idag!

Okej. Nu börjar det vara dags att aktivera sig lite. Om en timme rullar tåget mot Nordns Paris var jag kommer att spendera denna helg. 

Ut och njut av denna fina dag, då solen till och med valt att visa sig!

Vi hörs!

Saturday

Hej... lördag!
Känns så konstigt att det är lördag och jag faktiskt sitter hemma och inte på jobb.. Men kan ju inte säga att jag klagar precis! Började denna lördag med en ordentlig sovmorgon, när jag väl dragit upp mig från sängen körde jag in mot stan. Tanken var att handla lite matvaror, köpa en semla från Lilla Hembageriet och sedan åka hem. Till min glädje råkade jag dock stöta på Danne i bageriet och tog sedan en semla-dejt med honom. Kände som en evighet sen vi senast sågs (vilket det nog är), så det fanns en hel del och lite till att catcha upp om.

Nu sitter jag här i soffan igen, fick lite mat handlat i stan och nu är det en eftermiddag med serie-mys som gäller (skall försöka knåpa ihop videon från lite material som samlats under de senaste träningarna). Ikväll skall jag möta upp några tjejer för att gå på teater och så blir det kanske utgång sen... Hehe.

Jag önskar er en riktigt fin helg!

Inte helt fel att sitta här och mysa med takkan.. 

Ett hej från bottnet av soffan

Veckan gick igång med en sån fart att jag inte riktigt själv hängde med och nu sitter vi redan på onsdag. Kan ni förstå det va? Att snart är det freeeedaaag! Inte för att det egentligen har någon skillnad, jag är ju trots allt ledig hela veckan.
Måndagen var ingen speciell dag. Gjorde absolut inget produktivt under hela dagen. Inte ett smack. Eller jo, var visst ett varv till stallet. Men jo, i övrigt har man under hela början av denna vecka kunnat hitta mig på soffan, i pyjamas, under en filt och med The Fosters i datorrutan.

Igår var det dags för träningar, tyvärr var vår ordinarietränare borta vilket förstörde lite stämningen. Eller, det är ju inte sådär himla kul att hoppa "bommar nedgrävda i marken" en hel träning, om ni förstår vad jag menar. Video utlovas i ett senare skede. Innan träningarna åkte jag ett varv till Ekenäs för att uträtta lite ärenden och efter träningarna bjöd mamma på Hese-mat. Ifall det intresserade.

Idag har jag faktiskt varit lite produktiv och åstadkommit saker! Några saker. Okej, en sak. Men det är bättre än inget eller hur? Efter att jag åstadkommit min ena sak (tog mig typ 3 timmar) (note to self, radera candy crush från telefonen), lyfte jag röven från soffan och drog iväg på länk. Händer inte sådär himla ofta, så passade på att springa närmare 6km när jag en gång kom igång. Kommer hata valet imorgon tror jag. Suck.

Jajja hörni! Nu är det resten av veckan kvar! Har inga planer egentligen. Skall på fredagen köra mamsen till flygfältet och på lördag skall jag på teater. Inte mycket annat. Skönt så.

Hoppas allt är bra med er och så hörs vi snart igen!

Glad vändag!

Trevlig vändag mina fina!
Denna vändag har jag spenderat först på jobb och så fort jag kom hem lade jag eld i bastun, korkade en cider och bara satte mig ner för att njuta av än en Valentines Day som singel. Tillika som jag låg där på bastubänken seglade mina tankar iväg till mitt dejtingliv. För hur man än förbjuder sig själv så kan man inte låta bli att tänka på alla som fått rosor eller choklad av någon idag, jag fick makaroner. For the record så blev jag glad ändå. När jag insåg att mitt dejtingliv lite påminner om en långsam version av ett sjunkande Titanic blev jag lite bitter på mig själv. Jag menar, vi firar ju faktiskt VÄNdag i Finland, och mina vänner är ju bara bäst. Så istället för att älta över ett tragiskt icke-existerande dejtingliv uppmuntrar jag er singlar (och andra) att uppskatta era fina vänner och släktingar. Jag önskar er nu en riktigt fin fortsättning på denna vändag och söndag samt avslutar med en bildbomb på bilder som skriker lite vänskap! Tyvärr eftersom jag inte riktigt haft tid att ta över bilder från gamla datorn så hittade jag inte alla bilder jag ville.. Men aja dethär får duga!

Tisdag

Tisdag betyder hoppträning, så vad är nu inte bättre än ett inlägg med en filmsnutt från några studs jag och Hjördis gjorde för en par veckor sedan?
Egentligen hade jag inte tänkt hoppa, men det råkade ligga hinder framme i manegen när jag kom hit så tänkte att "varför inte?". Mamma kom med och filma, tyvärr dock bara med min telefon, så jag ber färdigt om ursäkt för kvalitén.

Började med en studslinje med cavalett - bom - litet hopp - cavalett - bom (2,5m mellan varje). Ville träna lite kvickhet i tassarna och så är detta en ypperlig bakdelsmuskelövning ;). Började med att komma in i trav och senare från galopp. När jag gjort denna övning åt båda hållen lade jag upp den andra bommen till ett skutt, vilket gjorde hela linjen till en "lite längre in-out". Hindren i mitten nådde som sin topp en höjd på ungefär 80/85cm vilket är ganska mycket för min lilla hårboll i en linje som denna, dock överraskade hon med att hoppa som en miljon utan att röra i någon bom!
Till sist gjorde jag om linjen till bom - cavalett - oxer (2,5 & 6m). Eftersom jag inte skulle hoppa alls den dagen tänkte jag sen hålla mig på en ganska låg höjd, dock klättrade nog sista oxern upp till lite på 1m... Fina fina ponnyn.

Ärade medtrafikant

När vi förra torsdagen åkte hem från Åbo råkade vi på vägen stöta på en olycksplats. En kassett lastbil hade åkt av vägen och låg nu halvt lutande i diket. Min första instinkt var att gallskrika STOP åt chauffören i vår bil men lyckades behålla mitt lugn och inte visa min irritation när han inte tänkte stanna först.

Jag klättrade ut genom bilen och sprang mot lastbilen. Några meter innan jag kom fram tog jag ett djupt andetag och samlade ihop mitt lite skärrade jag, från den stunden var jag i ansvar över vad som komma skall. Till min stora lättnad mötte jag en chaufför som redan befann sig utanför bilen och var gående. Jag frågade upprepade gånger om han var okej och var noga med att nämna saker som huvud, rygg, ben etc. för att få honom att känna efter. Vi pratade en stund och han berättade vad som hänt samt att han själv redan hunnit larma efter hjälp. Det var i stunden han frågade mig om jag kunde stanna hos honom tills hjälp kom jag insåg att ingen hade stannat och frågat hur han mår. Medan jag stod där med chauffören som förståeligt befann sig i chocktillstånd kände jag ilskan krypa på. Enligt mannen själv hade det gått ungefär 15 minuter från olyckan till att jag kom på plats, och jag vet att bilar passerat där under den tiden eftersom vi mötte en hel hög på vägen. Om fallet då är så att ingen stannat frågar jag er då, HUR I HELA HELVETE TÄNKER NI SOM BARA KÖRDE FÖRBI?! Hur var er första instinkt inte att stanna?!

Enligt finsk lag är du tvungen att stanna vid en olycksplats, i en sån stund finns det inte något viktigare. Det finns alltid något man kan göra, jag är inte heller någon akutvårdare eller dyl. men tanken att inte stanna existerade inte ens i min hjärna. Jag skulle aldrig ha kunnat leva med samvetskvalen om jag inte visste att personen/personerna involverade i olyckan säkert är okej och säkert får den hjälp de behöver. Alla kan hjälpa på nåt sätt och är skyldiga att hjälpa enligt bästa förmåga. 

Så jag ber er nu, om ni hamnar i en situation där det skett en olycka, liten som stor; Stanna. 

Om du är först på plats; Kolla läget, är någon skadad? Ring efter hjälp och hjälp till så långt du kan. Vänta sen ännu på att hjälpen kommer. 

Om du inte är först på plats; Fråga om det finns något du kan göra för att hjälpa. 

HÄR hittar du en artikel på dina ansvar (på finska. HÄR hittar du en artikel på hur du skall gå till väga då du kommit till en olycksplats (också den på finska) HÄR hittar du en artikel på hur du skall gå till väga då du kommit till en olycksplats, på svenska. 

Hej

Här ligger jag, mitt i sängen omringad av chips och godis och skriver några rader medan jag väntar på att bastun skall bli varm. Hur ser er fredagkväll ut?
Jag känner mig som en riktig invalid medan jag ligger här. Vill ni veta varför? Jo för att jag igår fällde en tallrik. På min tå. Så att min stortå gick av. ALLTSÅ SUCK. Vad är oddsen kan man tänka sig?... Jaja, tur så är jag inte precis mitt i någon hårdträningsperiod. Ingen "röra-på-mig" period överhuvudtaget så kämpar vidare med livet som soffpotatis. Allt är som vanligt vill säga.
Kommer att stanna en lite längre stund i Billnäs denna gång då vi inte riktigt har någon skola just nu. Åker ett varv till Åbo nästa vecka för att visa mig i skolan en dag och kommer sedan igen tillbaka hit. Ibland funderar jag om jag någonsin kommer att lära mig. Något alls lixom. Huh.

Annars så är allt som förrut. På tisdagen skippade jag min vanliga träning för lite lever-crossfit i form av Pyjamassitz. Kvällen var av bästa slag och när klockan närmade sig morgon traskade vi hem till Kia för att sova. Börjar bli en dålig ovana detdär.. att sova hos Kia, menar jag. Aja.

Egentligen ville jag bara titta in och säga hej, tycker så synd om er tappra där ute som orkar klicka in sig hit för att 99% av gångerna mötas av samma rubrik som tidigare. Skulle vilja bli så mycket aktivare, men vet inte riktigt vad som hindrar mig. Nu har jag iallafall lite videomaterial som jag tänkte plita ihop till några inlägg. Kanske det tar sig sen ändå?

Nu tror jag bastun börjar närma sig finsk värme, så jag skall knäppa på en podd och krypa in.

Jag önskar er allt det bästa och så (förhoppningsvis) hörs vi snart!

Grattis på födelsedagen Pappa

För 68år sedan föddes en pojke till sin mamma Karin och pappa Olofs stora lycka. Dagen för 68 år sedan var grå och mätaren hade klättrat över på plus sidan. Dagen var lite som idag, till skillnad från snön som då låg som ett 45cm täcke över marken.
För 68 år sedan var detta en lyckans dag, en lillebror hade fötts till familjen. Jag vill skriva att idag också är det, men något hindrar mig. Istället för att få ge en stor grattiskram åt min pappa får jag tända ett ljus och vänta på mörkret, för jag vet att den klaraste stjärnan på himlen kommer att lysa. När stjärnorna lyser upp på natten då dansar din siluett på vatten, och då känns det som att du är här med mig.

Tiden läker inga sår. Tyvärr. Tiden lär dig dock att leva med smärtan. Tiden lär dig hur du tar dig från en dag till en annan utan att kvävas. Tiden lär dig också att respektera livet, och respektera dig själv.
Jag skulle så himla gärna vilja skriva en lista på saker åt dig som mist nån, att "gör såhär", tyvärr finns det inget sådant. Men några tips vill jag ge dig; finn någon som lyssnar och prata, prata, prata. Bara prata tills du inte längre finner ord. Att finna en sån person är verkligen inte lätt, och jag förstår varför många blir obekväma, skulle säkert själv bli det om någon öppnade sig om något jag inte själv upplevt. Men tro mig, det finns guldstjärnor som lyssnar och finns där, för de vet att du skulle göra samma för dem. Håll dem nära.
Låt dig själv vara ledsen. Det suger att gråta och känna sig ynklig, jag vet. Men ta det från någon som bar på det flera år innan jag vågade släppa ut det - bara släpp ut allt direkt. Ingen kommer att döma dig. Ge dig själv tid, och glöm inte att minnas. Personen må vara borta, men minnena kommer alltid att finnas kvar. Kom ihåg det goda, och ta med det i vad du gör. Sluta inte gå till ett ställe som påminner, utan ta det som en chans att få vara nära igen.

Jag sänder en stor kram åt alla er som mist någon riktigt nära och så önskar jag min egen pappa en riktigt fin födelsedag, var du än är!

Vaikka itken, mä uskon,
että vielä me tavataan