Vet att du skiter i hur jag mår, tror jag behöver dig ändå

Har nu i en evighetslång tid öppnat blogger, tvekat, skrivit, raderat, tvekat, gett upp..... Men nu är det nog dags att damma av bloggen, lite grann.
Hej!
Hur har ni det?
Ett nytt år traskade genom dörren och det var bara att välkomna 2018. 2017 gav verkligen sin värsta sida och jag kände att det skulle bli riktigt skönt med ett nytt kapitel, ungefär 6 dagar orkade 2018 glädja.
Det avslutade året har präglats av diverse motgångar, himlen har fått lite för många nya änglar och så har jag jobbat. Jobbat som aldrig förr, jobbat så att jag trodde jag skulle gå i väggen på hösten. Man kunde nästan beskriva det som att jag seglat i storm utan flytväst hela året. Under hösten föll en simring min väg, och jag går runt varje dag och hoppas så innerligt att inget gör hål på den.
Som jag skrev så har året inte riktigt startat på bästa sättet, det betyder dock att det endast finns ett alternativ kvar - uppåt. Finna saker som gör en glad, lägga fram planer om kul grejer i framtiden och bara försöka hålla huvudet ovanför ytan. Dessutom är det dags att ta tag i lite lösa ändar, säga saker man inte vågat högt och försöka komma ut ur sitt eget huvud.

Jullovet nådde sitt avslut idag och imorgon tar tåget mig till Åbo en sväng. Skolan drar igång, och det börjar bli dags att skriva examensarbete. Att skriva innebär dock att jag förhoppningsvis kan befinna mig mer i Nordns Paris, nära hästarna. Att jullovet tar slut betyder också att vi nu närmar oss mitten av januari, vilket i sin tur betyder att mitt 22 år här på jorden lider mot sitt slut. Kanske det 23dje levnadsåret är mitt år och fylls med bara glädjeämnen?

Annars? Inte mycket.
Har jobbar som en slav igen detta jullov och klämmer in jobb i varje tom ruta i kalendern. Att leva är inte billigt gott folk.

Jag hoppas ert nya år börjat (och fortsätter) bra!

Avslutar med två collage med bilder ni säkert redan sett förut. Hehe.