Sidor

onsdag 21 mars 2018

Vaik sä sanoisit miljoona kertaa ei kiitos, antaisin silti kaiken mitä mulla on

Jag har så otaligt många gånger klickat in mig här. Skrivit en mening, raderat allting. Kanske det är dags att göra ett försök igen, för visst saknar jag skrivandet. Men vad vore detta utan min trognaste läsare? Kanske du läser bloggen därifrån du är nu? Jag saknar dig så in i helvete.

Våren står alldeles utanför dörren och ljusare tider har redan välsignat vår tillvaro. Förra lördagen var den tyngsta på länge, jag har aldrig känt mig så tom och uppgiven. Har inte ännu riktigt räknat ut hur man lever vidare, men jag vet att du inte ville att man skulle stanna upp heller. Så innerligt tacksam för vänskapen vi fick och för evigt tacksam för alla fina minnen. Evigt älskad, aldrig glömd.

Vardagen rullar på med jobb och examensarbete. Mycket hästar pryder mina dagar och försöker finna lite trygghet i dagarna som passerar. Det är inte alltid helt lätt, ni vet. Men så får det va ibland. Lite tufft. Allting blir nog bättre när lite grönska visar sig utanför fönsterrutan.

Känner att texten inte riktigt löper, så låter er njuta av lite suddiga bilder från den senaste tiden - i hopp om ett mer välstrukturerat och innehållsrikt inlägg väntar i närmaste framtiden.

















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar