Felicia Ellen Alice: Jag skall bara vara mig själv

På natten mellan lördag och söndag knackade ett nytt år på dörren och jag var verkligen inte sen med att öppna dörren. Inte för att jag egentligen orkar tro på detta "nytt år - nytt jag"-snack, men för att detändå kändes skönt att öppna dörren till något nytt, till ett nytt kapitel.

Det nya året inledde jag i sällskap av tre fina vänner, några flaskor bubbel och en lagom hög med raketer. En god middag avnjöts och vi spelade Monopol utan att förstöra vår vänskap i en större skala. Karin uttryckte det så bra några dagar innan nyår "Vi är väl ändå så gamla att vi inte behöver dra räkäkännit på nyår" och jag kunde inte mer än hålla med. Det var ett lyckat, mysigt nyår och jag fick min nyårskyss.

När jag tänker tillbaka på 2016 så känns det bara som ett riktigt uselt år. Har egentligen ingen vettig förklaring till varför eftersom om man kollar närmare fanns det ju riktigt bra stunder där också, men magkänslan vill annat. Tror det varit det psykiskt tyngsta året på en stund. Jag har äntligen (?) börjat bearbeta saker jag inte visste att jag behövde bearbeta och så har ju förstås skolan tagit upp sin del av aktiviteten i hjärnkontoret.

För att nu ändå inte älta över hur dåligt 2016 var, låt oss minnas några av de bra stunderna. Ingen speciell ordning på dessa och fann inte alla bilder jag letade efter heller, but this will do.

Men innan det hör det väl till med några nyårslöften? Eftersom man aldrig ändå håller dem valde jag att lägga ribban lågt i år. Mitt första löfte är att lyssna mer och leva efter Lalehs låt Bara få va mig själv (finns här nedanom, tyck på play och njut) och det andra är bloggen. Älskar att läsa tillbaka och hatar mig själv för att jag aldrig bloggar. Tänker nu inte gå till överdrift och lova flera inlägg om dagen, men ens ett i månaden skulle ju vara trevligt.

Nåja här kommer låten, njut av bilderna och så hörs vi snart igen!