Tavallaan kaduttaa tavallaan ei

Dagarna bara rinner förbi och det känns som att jag lyssnar på Hakuammuntaa och flummar runt. Vardagen går sin stilla jargong med studier, stall & lite fest ibland. Tillika som jag tar tag i bloggen tänker jag göra några andra förändringar. Mer om det snart.
Annars då? Sommaren tog slut på riktigt, jag ordnade födelsedagsfest åt min mor, Lily flyttade till Åbo, jag skaffade min andra tatuering, vi besökte Estland med Kia, spenderade en natt på Jannis stuga samt hoppade aluejoukkuemestaruus som enda i laget med felfri bana.
Idag besökte jag marknaden (första riktiga tecknet på att hösten är här), med min fina mormor. Imorgon skall jag spendera några timmar på jobb och om en vecka är det äntligen dags för Fekias tuparen.

När jag nu äntligen dammat av bloggen är det dags att damma av mig själv lite.
Först och främst är det verkligen dags att ta tag i träningen. Egentligen motion överlag. Anser inte att jag skulle behöva göra det i nåt "jag skall gå ner i vikt"syfte utan mest för att jag gått från att vara en person som tränade flera gånger i veckan till att vara en som kanske kommer ut på en promenad en gång i halvåret.
För det andra är det dags att rensa lite i "kompis-listan". Det är dags att inse att människor som aldrig hör av sig, troligen aldrig kommer att göra det heller. Det är dags att inse att människor som man gång på gång hör av sig till endera säger "vi ser"eller "jag hör av mig" och aldrig gör det samt människor som gång på gång avbokar i sista minuten inte bara är värda min uppmärksamhet. Jag menar, varför skall jag gå runt och känna ångest över att aldrig ses när de clearly inte bryr sig? I samma veva rensar vi bort människor som bara hör av sig när de behöver nåt och människor man gång på gång ställer upp för men de i sin tur aldrig ställer upp för en. Jag vet själv att jag kan vara dålig på att höra av mig ibland och är medveten om att man inte behöver prata alla dagar för att vara vänner, men seriöst, någonstans går gränsen ändå för att aldrig vara den som föreslår nåt.
För det tredje är det dags att lägga ner lite mer timmar i sadeln. Just nu har Lily tyvärr ett släng av gulisflunssan och äter hål i min plånbok men efter det är det banne mig träning, träning, träning som gäller.
För det fjärde är det dags att vidga sina vyer lite. Gällande det mesta.

Med detta sagt önskar jag er en God Natt, och så hörs vi imorgon!