På min första blogg (feliciaellenalice.blogg.se) bloggade jag ända till slutet av 2013, men då bloggen fick lite problem och jag kände att det bar dags för något nytt startade jag en blogg här på blogspot, dock under samma namn.
Vilken kategori denna blogg legat under har tror jag aldrig varit oklart; vardagsblogg. Jag har aldrig riktat in mig på något specifikt utan bloggat om min vanliga vardag, med undantag för lite åsikter och annat bland med. Bloggen har fungerat som en dagbok, och eftersom jag har lätt att uttrycka mig i skrift kändes det naturligt att skriva ner tankarna i inlägg. Att dessutom veta att någon där ute kanske läser, och jag tillämpa detta på sin egen livssituation har alltid känts som en trygghet.
Genom åren har texten blivit mer sammanhängande, grammatiken mer korrekt och jag anser själv att texterna har blivit mer "lättlästa", så att säga.
Nu på senare tiden valde jag att lägga in mer om hästsporten i bloggen, men då det inte känns som om jag riktigt finner ord (rättare sagt kanske tålamod och ork) att skriva om vad som händer i stallet, har detta blivit lite på sidan om.
Min blogg har alltid varit mycket öppen, jag har alltid valt att skriva ut ganska detaljerat och ganska personligt. Jag har aldrig tvekat att skriva ut om hjärtesorg, dåligt självförtroende eller när någon eller något riktigt irriterat mig.
Då jag bytte till Blogger, gick med i Finlandssvenska bloggare och flyttade utomlands steg läsarantalet ganska mycket på bloggen. I och med detta blev jag ganska blyg, för att vara ärlig. Jag är otroligt tacksam för att just DU klickar in dig hit, tillika som jag nu inte riktigt finner saker att blogga om.
Att vara "personlig" och blogga mer involverande om känslor, tankar och händelser känns lite.. jobbigt. Detta är en av orsakerna varför uppdateringen här lider lite.
Jag känner att jag inte vill skriva ut om mina dåliga dagar, mina misslyckade dejter eller dylikt för att inte låta människor tro att jag inte har det bra. Visst är dåliga dagar naturligt, det vet jag ju, men att skriva om dem känns som att gnälla och att kasta skit på någon annans solskenspromenad.
Dock känner jag att det är just det jag är bra på, att formulera och få skriva av mig precis som jag känner just i den stunden.
Jag vill inte ge ut för mycket, att skriva ut om mitt sexliv eller sådant kanske inte hör hit, men jag tänker definitivt ge ut mer. Därför föreslår jag nu att ni som inte vill ha regn på solskenspromenaden skaffar ett paraply. Detta är ju ändå min blogg, och jag har väl rätt att skriva vad jag vill.
Tack för att ni lät mig skriva ut detta, och till er som orkade läsa hela anser jag att ni kan äta ett extra kex idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar