hemlängtan

Att kämpa med hemlängtan måste vara något av det tyngsta då man flyttar utomlands. (thank you captain obvious tänkte säkert någon av er nu, men skit i det jag tänker skriva detta ändå)
Jag känner varje gång Max kastar sig på golvet och gallskriker, eller någon häst trampar mig på tån, eller när väckarklockan ringer varje morgon att jag skulle göra vad som helst för att få vara hemma istället. Men varje gång något inte så himla kul händer plockar jag ihop mina nerver och börjar pånytt, för nästan varje gång händer det något kul en stund senare.
Jag kan inte förklara känslan av när Max exempelvis kommer frivilligt fram för att ge en kram, eller när någon häst bara fungerar utan att ifrågasätta. Det är då man vet exakt varför man är här.

Men vad är mina tips för att bota hemlängtan?
1. Andas. Ta några djupa andetag och hitta tillbaka till ditt inre lugn, kanske allt inte är så illa som det känns?
2. Hemmet finns alltid kvar, håll det i minnet. Om man aldrig åker iväg kan man aldrig komma tillbaka heller.
3. Sorgligt men sant så är mitt tredje tips att tröstäta. Bjussa dig själv på några riktigt goda kex eller lite godis, jag lovar att du känner dig bättre.
4. Sen finns ju alltid Skype, eller varför inte vanliga telefonen också. Ring hem vettja, via Skype så kan du ju alltid inbilla dig att du är hemma. :)