Väckarklockan ringer 0645, yrvaket slår jag upp ögonen för att förbanna optimisten i mig som igår tyckte att det inte alls skulle kännas trögt att stiga upp denna tid.
Kastar fötterna över sängkanten, när stortån nuddar det iskalla golvet överväger jag att krypa tillbaka under täcket och meddela Janni att jag lider av en släng av maginfluensa. Eller kanske migrän.
Efter närmare övervägande bestämmer jag mig ändå för att stiga upp. Som en ninja rör jag mig från matta till matta in till duschen.
0708, fan. Jag ligger efter i tidtabellen.
0716, dubbelfan. Nu iväg beodrar jag mig själv.
Bilen hälsar mig välkommen, om än lite morgontrött den också.
Knappra in addressen i navigatorn.
Äntligen iväg.
Bilturen går smärtfritt och jag njuter av att åka i bilen, som Katie förresten kallar spacevagon, just nu måste jag verkligen hålla med. Ljudlöst glider jag igenom landskap med det tyska morgonradioprogrammets akustiska låtval i bakgrunden.
Kastar fötterna över sängkanten, när stortån nuddar det iskalla golvet överväger jag att krypa tillbaka under täcket och meddela Janni att jag lider av en släng av maginfluensa. Eller kanske migrän.
Efter närmare övervägande bestämmer jag mig ändå för att stiga upp. Som en ninja rör jag mig från matta till matta in till duschen.
0708, fan. Jag ligger efter i tidtabellen.
0716, dubbelfan. Nu iväg beodrar jag mig själv.
Bilen hälsar mig välkommen, om än lite morgontrött den också.
Knappra in addressen i navigatorn.
Äntligen iväg.
Bilturen går smärtfritt och jag njuter av att åka i bilen, som Katie förresten kallar spacevagon, just nu måste jag verkligen hålla med. Ljudlöst glider jag igenom landskap med det tyska morgonradioprogrammets akustiska låtval i bakgrunden.
0742, snart framme och ingen rusningstrafik i sikt. Ganska fort inser jag dock att tyskarnas syn på morgonrusning är att alla kör mellan 100 och 120km/h istället för över 140. Medger ändå att 120 känns ganska långsamt efter att ha svischat förbi morgonsolens strålar i 150.
0853, damen i navigatorn har än en gång fört mig till rätt ställe och jag kör in i parkeringshallen.
Trippelfan, parkeringshallen visar sig vara mindre än en fullproppad hamsterbur.
Bilen håller sig lugn och snällt lägger på parkeringshjälpen automatiskt. Med hjälp av sensorernas pipande och yttre kartan av bilen lyckas jag bemästra mig in i en parkeringsruta. Handbroms på, hoppar fort ut, släng fast dörren, glöm inte att låsa.
Puh, äntligen framme.
0853, damen i navigatorn har än en gång fört mig till rätt ställe och jag kör in i parkeringshallen.
Trippelfan, parkeringshallen visar sig vara mindre än en fullproppad hamsterbur.
Bilen håller sig lugn och snällt lägger på parkeringshjälpen automatiskt. Med hjälp av sensorernas pipande och yttre kartan av bilen lyckas jag bemästra mig in i en parkeringsruta. Handbroms på, hoppar fort ut, släng fast dörren, glöm inte att låsa.
Puh, äntligen framme.
Medan en triumfmelodi spelas i mitt huvud följer jag skyltarna mot utgången. Öppnar dörren och tvärnitar. Triumfmelodi byts till signaturmelodin av Fantomen på operan. Det finns bara hissar. Riktigt små hissar. Tar ett djupt andetag och skall just stiga in i hissen när jag lägger märke till nödutgångskylten till vänster. Backar och tittar bakom hörnet. En trappa. Haaaalleluja.
Trappan ner, över några övergångsställen och jag stiger in på tågstationen. Hittar spår 9 och stiger in i tåget. Gräver fram min nyinköpta tidning och öppnar burken med energidryck. Pysandet ger ett lugn. I made it.
Godmorgon.
Godmorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar