Kastar fötterna över sängkanten, när stortån nuddar det iskalla golvet överväger jag att krypa tillbaka under täcket och meddela Janni att jag lider av en släng av maginfluensa. Eller kanske migrän.
Efter närmare övervägande bestämmer jag mig ändå för att stiga upp. Som en ninja rör jag mig från matta till matta in till duschen.
0708, fan. Jag ligger efter i tidtabellen.
0716, dubbelfan. Nu iväg beodrar jag mig själv.
Bilen hälsar mig välkommen, om än lite morgontrött den också.
Knappra in addressen i navigatorn.
Äntligen iväg.
Bilturen går smärtfritt och jag njuter av att åka i bilen, som Katie förresten kallar spacevagon, just nu måste jag verkligen hålla med. Ljudlöst glider jag igenom landskap med det tyska morgonradioprogrammets akustiska låtval i bakgrunden.
0853, damen i navigatorn har än en gång fört mig till rätt ställe och jag kör in i parkeringshallen.
Trippelfan, parkeringshallen visar sig vara mindre än en fullproppad hamsterbur.
Bilen håller sig lugn och snällt lägger på parkeringshjälpen automatiskt. Med hjälp av sensorernas pipande och yttre kartan av bilen lyckas jag bemästra mig in i en parkeringsruta. Handbroms på, hoppar fort ut, släng fast dörren, glöm inte att låsa.
Puh, äntligen framme.
Godmorgon.