Men jag är också väldigt taggad inför detta. Jag vet att det kommer att göra bra för mig att hamna lite bort, hamna stå på egna fötter i ett nytt land, och kanske det bästa; hamna umgås med nya människor. Jag är ganska konservativ till sättet. Jag har ganska svårt för nya saker, förändringar och främst kanske nya människor då. Men jag lär mig, och enligt mig själv så gör jag små framsteg ibland.
De sista mailen skall skickas idag, jag måste besöka Kela och berätta att jag försvinner och så måste flygen bokas så småningom. Jag hoppas att jag skulle få det mesta gjort på en dag, kanske två, så att jag på allvar kan förbereda mig för att åka. Borde börja skriva packningslista också.
Och så ska du tänka på mig! Som efter en hel dag på Bali var säker på att jag aldrig skulle klara längre än två veckor här. Idag har två veckor gått, jag tar dag för dag (vissa bättre och vissa sämre) och tankarna idag är att jag till och med skulle kunna stanna en månad! Du vet att de bara e att höra av sig när som helst, dygnet runt om det känns att det behövs - för jag kan det här med hemlängtan, panik och att inte känna igen sig själv! Pöss!
SvaraRadera