Man inser nog inte hur svårt det är att säga hejdå förrän man är i situationen, vare sig det är ett hejdå förevigt eller bara ett "vi ses om ett år igen"-hejdå. I mitt fall lutar det just nu mot det senare nämnda.
Hade Kia på besök idag för att vi under evigheternas evighet planerat att hon skall komma och prova Lily. När hon väl skulle åka iväg blev det bara att önska varann trevlig resa och ropa hejdå. What the fluff tänkte jag efteråt, men i stunden kändes det inte som att vi faktiskt inte kommer att se varann på ett år. Eller kanske man vägrar inse det själv. Fastän nya utmaningar väntar är det svårt att greppa att man kommer att stå utan sin trygga omgivning och möta dem.
Jag har tre vänner som när jag åker iväg på måndag så kommer jag inte att se dem på en tid. Sofia, Amanda och Kia åker iväg samma dag som jag kommer hem från min provperiod. Men man måste blicka framåt, det finns ju trots allt skype, bloggar och telefoner nuförtiden.
Jag önskar redan allt gott, Sofia och Amanda under er resa till Asien och Kia under ditt år i England. Trevlig resa önskar jag er först då det ligger lite närmare. ;)
Så bekanta känslor du skriver om! Visst är man taggad till tusen på att äntligen få sticka iväg men samtidigt skrämmer det nästan skiten ur en! Du är modig som drar iväg Felicia! Vi tar dethär året på varsiga håll i världen och återvänder sen hem både starkare, modigare o mer erfarna av livet. Stort lycka till med ditt äventyr och ta vara på de så bra du bara kan :) BAMSEKRAM
SvaraRaderaSkönt att höra att jag inte är den enda som känner så! :) Tack det samma, njuuuut av Asien! :)
RaderaKram!
Vetdu ja tänkt på precis samma sak när vi sa hejdå! Så crazy, på ett bra sätt :) ps. har typ sjukt i ALLA mina muskler :D
SvaraRaderaSån jäkla ångest ja har! Vi får ordna skype dejter tillsammans sen alla!
SvaraRadera