Pain is temporary

Kia föredragade ett inlägg om hur min dag ser ut och ett sådant inlägg är påväg! Bara inte idag.. hehe. Nu kallar sängen! (Glömde säkert att berätta att Felicia, 4år, somnar varje dag före klockan 20).. Lägger upp en bild på favoritkillen Adrian istället, ni får nöja er med den for now.

Sehr gut

Efter att gårdagen var både lite fysiskt och psykiskt jobbig så har denna dag varit betydligt bättre. Bortsett från morgonen då jag verkligen övervägde att hoppa ut genom fönstret och gömma mig istället för att gå ut i stallet. Har säkert inte nämnt det men huset, stalle(t/n) och manegen är allt i ett. Så på en regning dag behöver du inga regnkläder, nämligen att hamna ut i regnet behöver man inte oroa sig för. Skall försöka ladda upp bilder på stället så fort jag hinner!

Idag tog jag bilen in till Ammersbeck för att inhandla lite frukter och grönsaker som är lite knapert av här. Milka fastnade ju också i handen.... en med tuc-kex och två med oreo.. Ajdå.

Saknar mamma lite grann... och Janni...

Men vi hörs närmare när jag hunnit fota mer och sådant.

D-Ö-D

Alltså. Lixom. Helt slutkörd. Vill inte veta hur jag kommer att vara efter en vecka.... Men jag är vid liv.
Flyget gick bra fastän jag, av blickarna jag fick till döma, snarkat ganska duktigt. Men det var ju så skönt att sova lite.

Klockan här är 19:44 och jag ligger i sängen. Tänkte kolla lite GG, men tydligen fungerar inte Netflix här. WHAT THE FLUFFING WHAT lixom. Argh.

Anyway så att uttala mig om jag gillar eller inte gillar jobbet tänker jag inte göra ännu i detta skede. Jag avgör när jag varit här i två veckor.

saknar min bääbis

Off we go

Det känns som om ögonen har bestämt sig för att det är olidligt för tidigt att vara uppe, lika jobbigt att hålla dem uppe som att försöka tugga denna genomtorra semla. Verkligen inte värd priset med vad gör man.. Huvudsaken är att jag är påväg! Kan inte riktigt fatta att dagen verkligen är här då jag äntligen får åka till Tyskland. Ähähähähäh.

Gårdagen gick till dejter i mängder, serendidate med Anna, Mickis som hjälpte att flytta hästarna och klippa mitt hår (tack ännu!) och så drog vi på en promenad med Janni och Amanda på kvällen. Att säga hejdå åt Amanda var inte riktigt lätt, men så kom jag på att vi hinner ses ännu så jag överlever. Att krama om favorittjejen imorse var inte alls kul.. Det är ju bara två veckor, men ändå....

Nu börjar jag få lite brottom, så vi hörs från Tyskland!

freak

Så mycket att göra, så lite tid. Nä okej, egentligen har jag all tid i världen men jag bara inte riktigt orkar ta tag i saker. Borde verkligen gräva fram kappsäcken och börja slänga lite saker i den, men jag tror det får bli söndagens projekt. Helgen är nämligen lite fullbokad.
Idag åker vi med Emma till Helsingfors för en utgång med Tobbe. Imorgon skall jag inhandla det sista nödvändiga med min mor och på kvällen är det 40-års fest som gäller. Söndagen går till dejt med Anna, träff med Mickis som skall hjälpa att flytta hästarna samt klippa mitt hår och på kvällen kommer Janni hit för att sova med mig.

Idag var jag sista dagen på jobb i K. Känns lite vemodigt, men ändå ganska bra. Livet går vidare.

Nu måste jag aktivera mig, vi hörs!
-Felicia

Dethär med att säga hejdå

Man inser nog inte hur svårt det är att säga hejdå förrän man är i situationen, vare sig det är ett hejdå förevigt eller bara ett "vi ses om ett år igen"-hejdå. I mitt fall lutar det just nu mot det senare nämnda. 

Hade Kia på besök idag för att vi under evigheternas evighet planerat att hon skall komma och prova Lily. När hon väl skulle åka iväg blev det bara att önska varann trevlig resa och ropa hejdå. What the fluff tänkte jag efteråt, men i stunden kändes det inte som att vi faktiskt inte kommer att se varann på ett år. Eller kanske man vägrar inse det själv. Fastän nya utmaningar väntar är det svårt att greppa att man kommer att stå utan sin trygga omgivning och möta dem. 

Jag har tre vänner som när jag åker iväg på måndag så kommer jag inte att se dem på en tid. Sofia, Amanda och Kia åker iväg samma dag som jag kommer hem från min provperiod. Men man måste blicka framåt, det finns ju trots allt skype, bloggar och telefoner nuförtiden. 

Jag önskar redan allt gott, Sofia och Amanda under er resa till Asien och Kia under ditt år i England. Trevlig resa önskar jag er först då det ligger lite närmare. ;) 

bara en påminnelse om att jag verkligen existerar

Så otroligt slö på att blogga nuförtiden, men känner att jag ändå borde ta mig i nacken och komma igång ordentligt då jag planerar att blogga om hela min "resa", och förhoppningsvis om mitt liv utomlands. Har ännu lite svårt att greppa att jag kanske packar ihop hela mitt liv och förflyttar det till Tyskland. Men äh, mer om det senare!

Vad har ni missat?
Inte direkt sådär otroligt mycket.. Egentligen kan man säga att jag spenderade mestadelen av förra helgen hos min granne. Fredagkvällen chillade vi där med Janni. På lördagen åkte jag runt på några förfester (stort tack (och grattis) till Emma och Jens ännu såhär via bloggen), för att sedan landa hos grannen min igen, denna gång med Amanda och Sofia som sällskap. Måste beskriva kvällen precis som Amanda gjorde, en kväll att minnas vill säga. Badtunna, ett skönt gäng och många goda skratt. Vad mer kan man önska sig? Amanda och jag filosoferade ännu lite om livet förrän vi släppte in John Blund, fint så.

Söndagen bjöd på söndagsbastu i Brunkom med favoritbruden och på kvällen landade vi igen där i det där röda huset här brevid för att kolla lite Lejonkungen 2 utomhus.

Detta summerar ganska bra vad jag pysslar på med. Jobbveckan är i mitten, jag har en ledig helg framför och det är bara 4 hela dagar kvar tills jag åker.

I väntan på klockan 15

Har insett att desto äldre jag blir desto åskräddare blir jag, detta resulterande att jag inte sov nåt inatt. Argh. Förtillfället kämpar jag med att hålla ögonen uppe på jobbet. Bjuder på en bild på Mimmi och lovar att uppdatera er lite mer inom en snar framtid.

Rilax i mitt hjärta

Besökte Rilax på dagen och kunde äntligen (!!) sätta igång Lily lite. Hon rörde sig helt ok, lite styv men annars inget tecken på hälta.
Glömde kanske berätta men klantskallen trampade igenom en golvbrunn och fick sig ett ganska ordentligt sår.. Såret låg ganska opassligt i knävecket så risken för att böjsenan skulle varit skadad var ganska stor. Vågar inte pusta ut helt ännu, men såsmåningom så.

Avslutade dagen med att jobba lite längre än vad som stod på arbetsscheman. Men inte skall man klaga.

Vi hörs!

Because I'm happy

B

Så excited över livet! Länge sedan jag känt en sån här otroligt stark livslust. Jag har spenderat några dagar med min favorittjej i hela världen och så är det bara 14(!!!!!!) dagar kvar tills jag åker iväg på min provperiod till Tyskland. Jag vet att jag verkligen måste "nail it" på provperioden för att få stanna kvar där, och idag fick jag en såndär känsla av jävlarannamma, jag skall klara det!

På lördagen plockade jag upp Janni för att åka ett varv ner till Rilax. På eftermiddagen styrde vi kosan mot Kisko och hennes stuga. Ni kan nog inte riktigt förstå hur skönt det var att bara slippa iväg från allting. De har ingen el, hörbarhet eller dyl. på stugan så att stänga av telefonen var lixom ett måste. Hoppa från ett berg som höjden gjorde att det verkligen sög i magen och kroppen fylldes av adrenalin, tortillas, bastubad och en allmänt skön helg. Att prata djupa grejer långt in i natten blev det inget av då vi båda slocknade som ljus så fort huvudet landade på  dynan..

Igår åkte vi iväg till Åbo. Då de ursprungliga planerna gick lite sisomså så åt vi gott, tog en kall på en urmysig pub och avslutade besöket med en dejt.

Har idag redan hunnit ett varv till Rilax för att promenera med Lily och rida Baltazar, nu kallar jobbet.

Vi hörs!

Why do you have to go and make things so complicated?

Jag kan inte förstå. Hur kan man bli sådär hopplöst förälskad. Igen. Efter allting som hänt, efter all tid som passerat. Vad är det som gör att man blir sådär fnittrig och alldeles förlåtande på bråkdelen av en sekund. Vad är det som gör att man vill inget annat än ha den personen igen. Vad är det som gör att man faller hejdlöst in i något som påminner om en bottenlös avgrund. Herregud, jag tror jag håller på att bli galen.