Pretty little words covered your dark and crooked heart

 Eye for an eye, tooth for a tooth
I want someone to hurt you, make you die the way I do

Det är många saker i detta liv vi inte kan påverka. Det finns otaliga saker som händer bortom vår förståelse, men främst bortom vår vilja.

Jag skulle ljuga om jag inte skulle säga att detta veckoslut har varit riktigt svårt. Fredagen var nog den värsta dagen på länge, dels för en riktigt jobbig krabbis (mer om kryssningen i ett annat inlägg) men för nyheten jag fick ta emot. Fell to my knees with a knife in my back, förklarar ganska bra min känsla.

Det har varit en ganska känslofylld höst och vinter, men jag har haft något som hela tiden fått mig att kämpa vidare. Någon som har hållit min låga levande. Jag har lärt mig så mycket, jag lärde mig att lita på någon annan än mig själv, jag lärde mig att simpla saker verkligen är simpla och att ibland måste man bara våga släppa kontrollen.
Kanske det just därför är så svårt att verkligen förstå och verkligen kunna handla med faktumet att allt det är borta nu.

Jag har varit arg och förbannad men mest kanske besviken och väldigt förvånad. Man förstår nog inte riktigt att någon kan vända kappan sådär. Tillika är jag också på ett konstigt sätt tacksam, för allt jag lärt mig om mig själv.

 

Men jag är lugn. Jag är samlad. Min stridsyxa är vässt och mitt försvar samlat. Anfallsstyrkan står i givakt. Men först tänker jag backa. Oförväntat anfall är det effektivaste. När man minst anar det. Men dammet måste få landa, jag måste få fundera och samla mina tankar, kanske jag väljer en annan väg sedan. Tiden och ödet kommer att utvisa.

Im gonna harden my heart. Im gonna swallow my tears. Im gonna turn and leave you here.