1. Under min tid i Åbo har jag alla gånger gått först hem från krogen. Detta beror inte på att jag inte haft kul utan mer på att orken helt enkelt tagit slut vid ett skede. Jag ser inte riktigt vitsen med att stanna kvar längre för att "det blir nog bättre" eller "du kommer missa så mycket" när jag lika bra kan sluta när jag ännu är på topp och bara gå hem. Var det menat att hända nåt utöver det extra så tror jag det skulle skett redan då.
2. Jag har absolut inget emot att åka till Karis minst en gång i veckan. Jag gillar Åbo, men det finns inget som slår Billnäs. Tystnaden, naturen och hästarna - it doesn't get much better.
3. Jag har nog aldrig varit så olyckligt kär som jag är nu. Det är en känsla som är himla svår att beskriva, och jag tror inte någon som inte varit i situationen förstår. Kalla mig löjlig, men låt bli att gnälla sen när du själv sitter där. Det hela känns mest som ett utdraget scenario som inte riktigt finner ett slut.
4. Jag har blivit mörkrädd. Eller egentligen har jag nog alltid varit, inomhus. Men nuförtiden vill jag inte ens röra mig utomhus då mörkret lägger sig över staden. Det är minsann en märklig känsla, att heta tiden vara på sin vakt. Jag vet inte varifrån dessa fasoner kommit, men de irriterar mig banalt.
Modigt. Och vackert.
SvaraRadera