Dagarna flyter lätt ihop då allihopa består av mesta dels samma saker; eat, sleep, work & repeat lixom..
Igår bestämde jag mig ändå att fira att Lily äntligen(!!) fått tillbaka sin sko som hon tappade då jag var i Sverige med att rida ner till Billnäs för lite hoppeträning. Janni åkte med som fotograf och sällskap, vilket gjorde saken ganska mycket roligare. (Lily har på senaste tiden agerat känguru så fort vi kommer bort hemifrån och det är sannerligen inte långt ifrån gråt då hon flänger runt med en som en blöt vante över vägen och genom diken...)
Är anmäld till tävlingar på lördagen i Lojo, så hoppeträningen bestod mest av att hitta en jämn rytm och göra det ganska lätt för oss båda. Duracellpupun som inte fått hoppa "ordentligt" och utomhus på en tid gjorde det dock allt annat än lätt för sin ryttare... Den botade ryggen och nya sadeln gjorde att hon tyckte att detta var sjutusans roligt och vägrade lyssna på någon som satt på ryggen och protesterade när hon såg hindren och sköt iväg hårdare än ett skott från ett hagelgevär. För min och Lilys del var detta kanske inte den bästa träningen, men ändå inte den sämsta.
Hjördis däremot var helt på G som man säger. Galoppen rullade som aldrig förr och hon hölls lätt framtill under hela passet, inte ofta ovannämnda saker händer på samma gång. Speciellt inte då det är hinder inblandade..
Utan mer prat så får bilderna tala för sig! Tack ännu till Janni som ställde upp!
Igår bestämde jag mig ändå att fira att Lily äntligen(!!) fått tillbaka sin sko som hon tappade då jag var i Sverige med att rida ner till Billnäs för lite hoppeträning. Janni åkte med som fotograf och sällskap, vilket gjorde saken ganska mycket roligare. (Lily har på senaste tiden agerat känguru så fort vi kommer bort hemifrån och det är sannerligen inte långt ifrån gråt då hon flänger runt med en som en blöt vante över vägen och genom diken...)
Är anmäld till tävlingar på lördagen i Lojo, så hoppeträningen bestod mest av att hitta en jämn rytm och göra det ganska lätt för oss båda. Duracellpupun som inte fått hoppa "ordentligt" och utomhus på en tid gjorde det dock allt annat än lätt för sin ryttare... Den botade ryggen och nya sadeln gjorde att hon tyckte att detta var sjutusans roligt och vägrade lyssna på någon som satt på ryggen och protesterade när hon såg hindren och sköt iväg hårdare än ett skott från ett hagelgevär. För min och Lilys del var detta kanske inte den bästa träningen, men ändå inte den sämsta.
Hjördis däremot var helt på G som man säger. Galoppen rullade som aldrig förr och hon hölls lätt framtill under hela passet, inte ofta ovannämnda saker händer på samma gång. Speciellt inte då det är hinder inblandade..
Utan mer prat så får bilderna tala för sig! Tack ännu till Janni som ställde upp!
Tjockisen.. Något säger mig att vi borde träna bort sommarmagen.. |
Löjliga överentusiastiska hopp var vår grej! |
världens finaste. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar