Idag gjorde jag valet att backa bort, det var inte rättvist för någon part att jag skulle ha gjort ett steg framåt. Efteråt känns det som om jag gjorde rätt, fastän det skulle ha varit kul att pröva.
Alltför ofta fastnar jag i tankar nuförtiden. Allting skall analyseras, allting har en mening. Men mest hänger jag upp mig på hur man nollar en situation som redan sprängts i miljontals bitar, hur reder man upp ett kaos som redan nått sitt klimax? Det finns så mycket man skulle vilja sudda ut och så många sidor som skulle kunna brännas. Att få börja om från ett tomt blad skulle vara en befrielse. Men ingen tror väl på en andra chans, och de som tror menar att ingen förtjänar dem.
Vad gör man sedan? Är det bara att inse sin förlust? Förstörde jag verkligen min chans så som regnet förstörde den vackra dagen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar