Slängde den så fort och med en sådan kraft att trots motståndet från luften verkade den flyga för evigt förrän den tillslut landade ner i sanden.
Arg. Förbannad. Ilsken. Nej, jag är nog mest besviken. Dessutom kan jag inte riktigt förstå, hur kan något så verkligt plötsligt försvinna?
Vad gör jag med känslan? Vad gör jag med alla tårar? Men främst, hur glömmer man?
Jag kommer att sakna doften, jag kommer att sakna värmen, jag kommer att sakna alla kyssar på min panna. Jag kommer att sakna honom. Jag saknar honom.
Men livet går sin väg och ödet har sin lag, det är saker vi inte kan påverka.
Jag kommer att plocka upp duken, jag kommer att resa mig och jag kommer rusta upp till strid. Men inte nu, inte idag, inte inatt. Jag är för trött nu. Jag måste få sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar