Nämen Hej

Hej

Vet inte riktigt i vilken ända jag skall börja. Fingrarna löper inte riktigt över tangenterna och huvudet känns tomt. Det är mycket just nu. Det är tungt och allting känns så orättvist, livet känns orättvist. Jag är arg och jag är ledsen. Det får man vara. Men varje dag är en ny dag och man måste försöka acceptera läget, andas och leva i just den här stunden. Minnas, tanka närhet och hålla huvudet ovanför ytan. 

Sportlovsveckan har flutit förbi och på tisdag styr jag skospetsarna en sväng till Åbo. På fredagen lurade Amanda iväg mig på sitz till Ekenäs och fastän jag motvilligt kastade lite smink i ansiktet och drog på en skjorta kunde jag inte annat än konstatera att det var en helt kul kväll ändå. 

Februari har i övrigt varit ganska smooth sailing, lite skola, lite jobb och lite evenemang mellan varven. I nåt skede kom Kia till Billnäs för en ordentlig sleep over med pulkkaåk och lång terräng med hästarna och i nåt skede hann jag knyta dansskorna för några timmar i Fe med favoriter. 

Jag har nyss myst med kaninerna och så fort jag avnjutit min Nocco tänker jag dra på varma kläder för att njuta lite av det sköna vintervädret som råder. 

Vi avslutar med några bilder som vanligt och så sänder jag ut stora styrkekramar till er som verkligen behöver dem! ❤

Jos sä oot solmussa selvitän sut

I skrivande stund närmar sig klockan 23 med en hiskelig fart. Vet inte när jag senast på en "vanlig" kväll (haha who am I kidding, på vilken kväll som helst) orkat vara vaken såhär länge, än haft lust att göra något vettigt i denna timme. But here we are.

Jag har haft en så bra dag idag trots alla odds. Vaknade med en klump i magen och medgav åt Janni senare med tårarna brännande bakom ögonlocken att dagar som idag tär lite mer än vad jag vill visa utåt. 

Idag skulle min pappa fyllt 70år. Tänk vilken dag det skulle ha varit, jämna år med stort kalas. Istället satt jag ensam på soffan och kollade bilder och mindes forna stunder. Det är 7 år sedan vi fått fira en födelsedag tillsammans. Det är 7 år sedan jag köpt en present eller ätit kaka denna dag, och det känns som igår som senast. Otroligt hur tiden flyger iväg. Otroligt också hur det dag för dag inte alls känns lättare, eller bättre, istället lär man sig leva med det. Genom åren har jag omedvetet lärt mig att boka in program på de dagar jag vet kommer att kännas tunga. Skulle aldrig få för mig att motivera valet av dag, och biter alltid lika hårt ihop och tänker om när planerna ändrar. Känns som att detta blivit ett mönster gällande allt i det senaste. Det är lättare att bara suck it up och tänka om liksom.

Men okej, tillbaka till idag. Spenderade dagen med Janni genom att bränna lite icke-existerande pengar på allt annat än vettiga grejer tillika som vi pratade dittan och dattan. Lättade på hjärtat med lite stressmoment jag inte vågat säga högt åt någon innan tillika som jag köpte en planta, hur behändigt som helst. 

När kvällen närmade sig slängde jag popcornen i micron och väntade in Kia för en riktig myskväll. Kollade några nya avsnitt New Girl och innan vi märkte ordet av hade vi pratat öronen av varann och klockan närmade sig läggdags. Och här ligger jag nu. Nöjd med dagen och John Blund bakom dörren.

I övrigt knallar vardagen på som vanligt skulle jag säga. Tagit några extra turer på ett av arbetena och försöker krafsa ner lite text till examensarbetet. Igår mötte jag upp ett gäng fina brudar hos Amanda för lite tortillas och skvaller, sedan åkte helgen förbi med redan tidigare nämnda festligheter och på söndagen "prövade jag på ett nytt yrke". På söndagseftermiddagen då jag sovit min dagliga nap drog vi ut i skogen. Vet inte när jag senast gått i skogen och måste därför halvvägs stanna bara för att konstatera att jag nog just i den stunden aldrig varit så tillfreds med livet.

Gratulerar om du orkade igenom denna flummiga text. Kex åt dig. 

Ha en fin fortsatt vecka!