Egentligen har jag ju inte varit hemma, undviker vår ekande tomma lägenhet. Istället har jag strosat runt i Bremen och just pratat långt över en timme på Skype med Cissi.
Katie flyttade tillbaka till Holland idag, och jag grät som en liten unge. Ännu mer grät jag när jag såg hennes "survival-kit" hon lämnat på köksbordet tillsammans med ett brev. Egentligen är detta ju inget riktigt "hejdå" eftersom vi ses igen om sesådär 4 veckor. Men ändå.
Det kommer att vara så otroligt tyst utan henne.
När jag flyttade till Tyskland i oktober visste jag att det skulle komma en tjej från Holland som jag skulle dela lägenhet med, men detta var allt. Att nu, 5 månader senare, säga att hon verkligen är en av mina bästa vänner känns ganska otroligt.
Minns när vi träffades första gången att jag tänkte, "dethär kommer aldrig att fungera". Vi är verkligen varandras motsatser, som svart och vit. Ändå delar jag några av de bästa minnen med henne och jag vet att vi kommer uppleva många fler.
Jag är så otroligt tacksam att jag fått lära känna henne, och gud vad jag kommer att sakna henne i vårt knasiga hushåll.
